Aftonbladet – 17 mars 1846, sida 2

ett bär för någon tid sedan hållet ting förekom cen för stö d tiltaad person, Eos hviltea ett mindre qranatum okastad säd blifvit funnen och för hvi!ken han un?erg!ck raztaknng, men som det, enligt bvad sjefva förnuftet bör säga oss, är svårt för en möjligtvis varande egare, att kunna bevisa, det säd, som ej förvaras i säckar, är hans eller ej; kunde ban väl anat än på misstankar grunda sitt pås:å-nde? — Jo det kunde ban — tan bade från dn stad til tinget bärstädes medtagit tvenne persocer, hvilka svuro på att den säd, som blifvit fonnen hos den tilitalare, tillhörde vid tinget närvarande käranden, (Cen ena af vittnena gjorde vä! några invändaingar, men den andre svor bestämdt) — buru, min bror, tror du cei kan vara möjligt? Der kan man s2 ett exempel på hu rudaha menniskorna nu för tiden äro; desvärja på sann! och osanat, blott mynt klingar för deras besvär. Med an!edning häraf anser jag det ej vara någon svår ghet ati bevsa edra köpmän, att de begått en — ja hundrade förbrytelser — ty de somkunde vid Guds beliga ord svärja på en såsan sak som här förevar — kunna svärja på alt. Jag vet mig ej hafva mera att berätta för denna gång, utan beder kära bror framföra min och min hustrus kompliment för dig och din famij, och teck var din städse retige vän och broder a den 41 Mars 1846. okelell RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. — Under hr professor Selanders föreläsning i De la Croix:s salong förl. thorsdags afton, blefvo två serskilda personer bestulna på sina plånböcker. Dessa återfunnos påföljande dag å sjöstranden vid Riddarholmsbron, der de lågo tillsammans, den ena instoppad uti den andra, hvilket tyckes bevisa, att de blifvit annammade af samma person. Penningerne, uppgående till omkring 200 rdr bko, voro naturligtvis uttagna. (Dagbl.) — I Dagen omförmäles, att liket af en drunknad mansperson sistl. lördag hittats i Kungsholmsviken ej långt från jaktvarfvet. Den döde syntes hafva legat i vattnet en längre tid. Huru många frider man kan bryta för en tretio riksdaler. Man bör icke så mycket förtänka de mindre sorgfälligt uppfostrade i samhället, att de någon gång piska hvarandra, då auktoriteterne deruti gifvit dem så goda efterdömen, att man till och med sett landshöfdingar bruka de händer, i hvilka Konungamakten förtrott en del af sina attributer, att med käppen gifva eftertryck åt sina befallningar; och det är icke heller för prygelsystemets genomhäcklande, som följande piskningshistoria fått en plats i bladet. Det har fastmer skett för att fästa uppmärksamheten på bristerna i vår lagskipning och ofullkomligheten i bevisningen inför rätta i brottmål, hvarigenom en person kunnat med bortåt 30 rdr slippa ifrån att han med vild bortfört person, piskat för att pina till bekännelse, brutit sabbatsfrid, tagit en värnlös qvinna med våld och, om än icke i afsigt ait stympa, afbrutit hennes ena finger och krossat hennes ena tå, samt uppslitit tre käppar på hennes lemmar, för att icke nämna att han äfven beskyllt henne för stöld. Genom dessa handlingar äro både hemfriden och vägafriden på qvalificeradt sätt brutne, och våldet innefattar äfven. strängt taget, en art af mnidingsverk. Sabbatsfriden har ej heller blifvit respekterad, icke heller qvinnofriden, för så vida nemligen en qvinns verkligen borde njuta något större, särskildt skyde mot misshandling; än det 22 kap. Missg.b. tillägger henne. Allt detta försonas imedlertid med en ganska måttlig penningeutgift, såsom slutet a följande berättelse visar. En piga, Eva Maria Nilsdotter, gick en vackei dag i Januari månad d. ä. till skomakaren Olo Olssons hustru, Maja Lisa i Grodåm och bytte til henne ett bufvudkläde mot .en kaka bröd och er half mark fläsk. Hon var godbjertig. af sig; stekte fläsket och bjöd hustru Maja Lisa och hennes barr bjelpa till att äta upp det. Efter denna frikostige handling gick hon till en gård, Sippetorp; mer Moaja Lisa kom straxt efter och beskyllde Eva Ma: ria att hafva stulit fläsk från henne; men Ev: Maria sade nej, och med detta besked återvände Maja Lisa. Dagen derpå, som var en söndag, kom skoma karen Olsson i egen person till Sippetorp och be skyllde också Eva Maria att hafva stulit fläsk För att öfvertyga Eva Maria, hade Olsson tagi med sig en stor knölpåk och tvang Maria följa si tillbaka till Grodåm. Undervägs gaf han henni ett par dugtiga rapp af den goda påken, hvilke utan tvifvel betydde så mycket, som bekänn at du stulit fläsk,. När de kommit till Grodåm, börjades leken a Meja Lisa, som åter påstod Maria hafva stuli fläst, ruskade henne i håret, samt slog henne met knytnäfven i hufvudet. Sedan fortsatte skomakare! sjelf det började arbetet, kastade Eva Maria til golfvet och piskade henne med knölpåken så läng denna höll. Den gick slutligen sönder; men Ols son, som var en klok man, gick då till skogen ocI skar sig en ny, af enträd, liksom den förra. De! var färsk och seg och brukades på samma sätt son den förra, det vill säga så, att Maria först, för be qvämlighetens skull, kullkastades och sedan basa des. När Olsson tyckte att denna medeein gjor sin verkan, körde han Maria framför sig tillbak. till Sippetorp, anseende henne nu nog uppmjukac för att visa hvar det stulna fläsket fanns. Han va