EN ——————— ee mm — UU dess användbarbet i Norge, med afseende på dess institutioner och förhållanden. — Frågan om successionen till justitiestatsministerbefattningen har, efter H. Exc. friherre Nordenfalks frånfälle, af naturlig orsak med hvarje dag blifvit ett alltmera lifligt föremål för samtal, gissningar, kombinationer och tidningsartiklar. Dagligt Allehanda bade härom dagen i detta ämne en artikel, hvilken icke belt och hållet bör förbigås utan ett närmare skärskådande. Allehanda börjar med att instämma i Aftonbladets önskan om en konselj, som representerar elt bestämdt system, men hoppas icke, att den man, som Aftonbladet påpekat, nu mera än förr skall finnas benägen att ingå i Konungens rådkammare, så, som den för närvarande är sammansatt. Allehanda anser dock konseljen behöfva en chef, som kan sporra dess angelägenheter i de större sambhällsfrågorna. Dagligt Allehanda föreställer sig derföre, att om man icke nu genast må kunna hoppas, hvad A. B. kallar ministerens ombildning,, utan att om dermed verkligen kommer att tills vidare uppskjutas, så skulle ändock ej obetydligt vara vunnet, om konse!jen erhölle en medlem, hvilken, med en redan häfdad talang att leda öfverläggningar och förlika meningar, kunde näst Konungen blifva konseljens chef och bereda n sammanhbällning och samverkan i dess arbeten äfven utom rådkammaren, en man, som tillika vore nog före domsfri och upplyst, för att inse icke blott landets stora behof af en kraftfull och enig Regering med oförfalskadt progressiva tendenser, utan ock Reg:s eget dervid fästade stora interesse, om hon skall kunna uträtta, hvad hon önskar, vare sig i den ena eller andra riktningen af statsbestyren. Utan tvifvel är en sådan personlighet för närvarande svår, kanske omöjlig, att träffa inom partierna, Månne han deremot icke kan stå att finna utom dessa? och månne en klok, klarseende och af tidens lärorika erfarenhet bildad man skulle tveka, att, om det erfordrades, äfven uppoffra vissa individuella föreställningssätt och sympatier, för utsigten att dermed kunna gagna Konung och fädernesland? Skulle möjligen icke någon här i landet finnas, som i detta fall ville försöka åtaga sig Sir Rob. Peels vackra rol? och månne icke en sådan mean snart skulle besegra aristokratiens högmod samt byråkratiens invändningar och inbilskhet? Månne han länge förgäfves skulle hos Konungen begära, att bredvid sin sida få se kolleger af öfverlägsen duglighet, hvilka arbetade åt samma mål som han? Och månne ett åtagande funnes, som lemnade en större tillfredsställelse, än att kunna utföra detta värf? Minerva, som i dag upptagit denna artikel i sin he:het, gissar, förmodligen riktigt, att Allehanda här pekat på H. Exc. riksmarskalken grefve Posse, men visar sig icke nöjd härmed, utan tyckes hellre önska att statsrådet friherre S:söl von Holstein, som flera gånger haft justitieministers-embetet ad interim, måtte nämnas, Så står nu denna fråga inom publieiteten. Hvad Aftonbladet beträffar, så, eburu vi redan sagt vår mening, hvilken icke fäster sig vid någondera af des a personer, böre vi med samma öppenhet, i detta fall som i alla andra, uttrycka den tankan, att vid jemförelsen emellan dem, och om intet annat val finnes, synes visserligen ingen tvekan kunna äga rum om H. Exc. grefve Posses företräde. Frib. Staöl von Holstein är icke talare, och yttrade sig knappt någon enda gång under sista riksdag; han kan således ej så, sem grefve Posse, uppträda för Styrelsens sak på Riddarhuset; han är också troligen mera konservatif, än grefve Posse, hvarföre han ock förordas af Mnerva, och dessutom hafva vissa omständigheter förekommit och blifvit i andra tidningar vidrörda, hvilka gifva anledning till den föreställningen, att frih, Staöl egnar åt sin enskilda ekonomi en serdeles stark omtanka, som, ehuru den ej kan direkt klandras hos en privatman, likväl i vissa fall varit af sådan egenskap, att den synesicke fullt anstå den, som är i spetsen för lagskipningen i landet. Med grefve Posses inträdande kan ock den fördelen visserligen anses förenad, i afseend.: serskildt på representations