Aftonbladet – 17 mars 1846, sida 1

Odense en gång skulle illumineras honom till ära... I förlitan på denna spådom gaf modrern honom nu lof att resa, och med 43 Rbd i fic: kan begaf han sig åstad. Drifven af en oemotståndlig trängtan, öfvergaf han sin moders hydda och gick ut att söka sig sin rätta plats i ver! den, och hans väntan blef till sluts icke bedragen. I Köpenhamn vände han sig till åtskilliga personer, men öfverallt blef han afvist; några logo åt honom, andra gåfvo honom den faderliga förmaningen: skomakare blif vid din läst,, eller tröstade bonom med att om han hade geni, å skulle detta nog bryta sig väg en gång. Teaterdirektionen förklarade, att han war för mager för teatern. Hvad hans kassa beträffar så hade den imedlertid blifvit ansenligt magrare. Blott 4 rdr återstod och han måste nu, efter en tidningsannonce, anmäla sig såsom lärgosse hos en snickare; men att hyfla har aldrig varit Andersens sak, och redan första dagen öfvergaf ban sin nye mästare. Förtviflad vandrade han ned åt Amagertorv och visste icke hvar han skulle söka bjelp; då kom han plötsligen att tänka på hur ofta man hade prisat hans vackra röst, och oförtöfvadt begaf ban sig till professor Siboni, dåvarande direktören lör konservatorium. Siboni hade just middagssällskap, men då betjenten,t !l hvilken gossen hade för rott sig, anmälde den und. rliga fyren, fingo gästerna lust att se bonom. Han kom in i matsalen, der han, till åhörarnes stora förlustese, började att sjunga och deklamera; men midt under sången brast han ut i en häftig gråt. Msn frågade hvad som fattades honom, och han berättade nu sin sorslisa historia, hvilken väckte mycket deltagande. En liten summa blef genast hojsamlad, Siboni tillbjöd sig att lära hocom sjunga och flera ansedda män antogo s:g honom. Han blef anstäl!d vid teatern bland chorpersonalen och som figurant vid ba