Aftonbladet – 16 mars 1846, sida 1

t————— ———— —— ——————— mm mm— to — Ö—-O4-. 0 tills vidare begifvit sig öfver gränsen. I detta ögonblick visade den allmänva jäsningen i sinnena i Krakau och de från alla båll inlöpande underrättelser tydligt, att resningen, genom Guds vilja och hela Polska natioaens, verkligen bunnit till utbrott; och regeringsledamöterne göra sig derföre till en helig pligt, att genast öfvertaga den dem anförtrodda makten; och det desto hellre, som i motsatt fall måhända äfven den hfligaste enthusiasm kunde urarta i olagligheter, och de af våra medborgare, som icke kunna taga del i resningen, derigenom bringas i fara. Då vi nu till medlem af regeringen upptaga en medborgare af det s. k. konungariket Polen, hvilken åtager sig detta embete, räcka vi hvarandra handen och svärja inför Guds ansigte och inför Polska folket, att vi skola utöfva den revolutionära högsta makten så länge, till dess hela Polen blifvit befriadt, att vi såsom medlen dertill erkänna hela folkets uppresning, afskaffandet af alla privilegier och anvisning på jordegendom med full ägande rätt, hvilken rättighet bönderne för närvarande endast vilkorligen åtnjuta; att vi öfvertaga ansvaret för alla följder af närvarande akt, och skola anse hvar och en, som icke åtlyder våra anordningar, för en folkets förrädare, och förfara med honom i enlighet med lagarna, så sannt oss Gud hjelpe! Till vår sekreterare utnämna vi Carl Bogawski. Till bestyrkande af vår ezenhändiga underskrift: Ludvig Gorzkowski, Jan Tyssowsky, Alex. Grzegorsewsky. Carl Bogawski, sekreterare. Dagorder af nationalregeringen för den fria republiken Polen. Krakau d. 24 Febr. 1846. Polackar! Efter de smärtsammaste förolämpningar mot de fredligaste medborgare och invånare i staden Krakau och dess gebit, för att rättfärdiga det åsyftade öfverfallet af de kejserliga Österrikiske träpperne, har man den 418 dennes verkställt ett sådant, och genom våldsamheter väckt en allmän ovilja, hvarpå följde en allvarsam strid emellan fienden och flere af våra tappra bröder, hvilka uppoffrade sig för folkets sak; de föllo hjeltemodigt såsom fosterlandets sanna söner; och gåfvo derigenom ett efterföljansvärdt exempel. Knappt hade fienden lidit denna första förlust, förrän redan en allmän fruktan föll öfver horom; ty Gud åtager sig synbarligen de oskyldigas sak. De äreförgätne förkunnade, att de kommit för att bereda oss säkerhet, och grepo, jemte sina emhetsmän, allraförst till flykten med-den skymfligaste hast, tagande äfven milisen med sig; hvarigenom staden blef utsatt för den största fara. Och likväl — prisad vare Försynen, som vakade öfver oss! — herrskade icke den rinsaste oordning, hvilket nästan är utan exempel folkens annaler, och utan tvifvel skall bilda len vackraste episod i Pulens historia. — Poackarl. det afgörande ögonblicket är kommet; örenen eder, förgäten all osämja och den förs törande tvedrägt, som tillintetgjort så många Mf edra ansträngningar. Betänken hvilken sorgj;g lott den Poiska sjelfständighetens undergång nedförer, och jag är fast öfvertygad; att I skoen stå som en: oöfvervinnerlig Macedonisk faang, och den national-atida, som är namnkunnig öfver hela verlden, skaH återfödas på nytt. Romrarne hade: ju blott 2 quadratmils område ch icke fullt 4000 invånare, och de blefvo lock herrskare öfver hela den gamla verlden; wvarföre skulle då ej Polska nationen återkomna i besittning af sin sjelfständighet, om hon plött af allt hjerta eftersträfvar den. Polackar! Frukten icke edra fiender; träden i Leonidas otspår, i spetsen för en ringa hop Spartaner. Dock, hvi framställer jag för eder exempel, remtade från forntidens folk? Hvilken nation äknar så många bjeltar och martyrer, som vår, ör den heliga saken af dess pånyttfödelse? illa Slaver skola resa sig, så snart de erfara tt J gjort det, och Europa, som längtar att efrias från sina tyramners tryckande herraväl-.