Aftonbladet – 16 mars 1846, sida 1

NN SS XV MMMM het öfver frieriets. gynnsamma eller olyckliga utgång. Kanske gäller icke i Dannmark samma lagstadgande, som hos oss, att förlofvade; hvilka icke hunnit en nog framskriden ålder, af presterskapet : böra tillrådas alstå från sin föresats. i Denna lilla pjes, om hvars närmare, rätt muntra detaljer -vi råda läsaren att, som åskådare, på stället taga kännedom, är bland de mest underhållande, som nyligen gått sin väg öfver nya teaterns tiljor, och förtjenar serskildt att ses för hr Delands utmärkt talangfulla spel, hvilket här skördade en verklig, ehuru i applåder kanske mindre,än-som vederborde, erkänd triumf. Herr Norrby bör lägga sig vinn om, att tydligare, än här skedde, accentuera orden i sin ro! och i allmänhet åt sin deklamation egna en omtanka, som herr Norrby synes vilja utelutande gömma åt sin mimik. Fru Deland, i sin förklädnad såsom en ung dandy, vann äfven senom sitt lediga spel e:t förtjent bifall. Scenen tilldrager sig visserligen, så framt vi fattat rätt, i eit lusthus, men ändå frukta vi, att kerr Hesster, som Haller, icke visar sin tant, fru Dressel, all tillbörlig uppmärksamhet och vördnad, då han, hattea alltiemt på bufvudet, med henne underhåller ett temligen långt samtal. Saken låter imedlertid lätt hjelpa sig. H:.lene de Solenges, en ung enka af förnäm familj, har vistats någon tid i cachuchans, kastanjetternas, tjurfältningarnes, lurendrejarnes, munkarnes, ,Mzejons, och Manolans, land, i det sköna, solbeglänstå Spanien, der Hidalgon vandrar svept i sina trasor, stolt som en kejare i sin purpur, der en qvinna kan gå barotad, men icke utan meantitlan fästad i det, ikt tvenne korpvingar benade båret, men icke atan sin solfjäder, än öppen, än sluten, ständigt rörelse, lik en fjäril, som vill fästa sig vid en b!omma, der, i nattens vällustiga svalka pnovionp