Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 2

Jinåringen af lärdomsskolan i Westervik till höere apologistskola, men efter bans död till statsj verket återgå, emedan den gamla i staten upptagna spanmilslönen då är att påräkna för sist— nämnde ändamål. (Dagen.) — Regeringen har bifallit, att Sibbarps och Dagsås församlingar i Hallands län, hvilka varit med Ljungby och Alfshögs församlingars regala pastorat förenade såsom annexer med egen kom-minister, må vid nästinträffande kyrkoherdeledighet i Ljungby derifrån skiljas ceh åter utgöra ett särskildt pastorat. — Likaledes har Re;eringen medgifvit, att Brattby och Gubböle byar, som af ålder tillhört Umeå landsförsamling, men vid Wännäs sockens år 48354 skedda afsöndring från Umeå, för att utgöra ett särskildt pastorat, blifvit förlagda till Winnäe, må med Umeå pastorat åter förenas. — Jemväl har: Regeringen tillåtit, att Rödvatinets by, med afseende å dess längre afstånd frin Asele församlings kyrka i Westerbottens län, än från. Anundsjö. kyrka i samma län, får i ecklesiastiskt hänseende förläggas från Åsele tll Anundsjö: socken. (E. T.) Eee RR EE — Dagligt Allekanda hade i går en fortsält-ning af den 1 Tisdagsbladet omnämnda artikeln. om tullväsendet, och innehöll dervid rörande de manövrer, hvarigenom det vid sista riksdag lyckades att ytter!igare uppskruva de prohibitiva tullafgifterna, åtskilliga sifferuppl!ysningar, hvilka äro så intressanta, att de icke borde gå förlorade för nästkommande riksdsg. Vi meddela här ett utdrag af det bufvudsakligt faktiska af denna artikel, och rekommenderar den till lä-sarens uppmärksamhet: Enligt hvad vi förut upplyst, skedde förtullningen efter 4824 års tulltaxa ad valorem, d. V. 8. med vissa procent af den införtullade varans verkliga värde. Prohibitionisterna kunde ätminstonedå icke beskatta konsumenten, utom i en viss någorlunda rimlig proportion till detta värde. Redan1850 sattes imedlertid s. k. lullvärden i stället för verkliga värden, men så länge detta skedde efter vårans längdmått, stycketal o. d., så var det åtminstone mycket svårt att fingera allt för öfverdrifna tullvärden, Derföre begagnades vid 4840 med 48414 årens riksdag den illfundigmanöver. att åskilllga varor, som förut blifvit förtu!lade efter: alnmålt, borde vägas. Genom edctta pärund sattes prohibitistintresset i tillfälle att på en bat: väg komma till det mål, som icke kunde vinnas genom öppna och ejerfva medel. Fabrikanterne antogos vara de mest kompetente domare om varors värde; ochganska få egåe bekantskap nog m Fen, för att räkna ut det efter vigt. På det siter lyckades det att sätta tre, ja sex gånger högre värden än de verkliga, så att en tullsfgift ar 400 till 20Cprocent synalcs icke högre än 167?, till 33:!, procent. Så inflytelserikt var för ögonbiicket fabriksinteresset och så stor infatuationen, att intet afseende fästades å de uppgifter, som lärftskramhandålarne gjorde inför den komitt, som år 4839: hade sig uppdraget att utarbeta tulitaxan. Ehuru groft detta nya försök var, har det likvär oförlåtligt nog allt hitintills undgått både regerin-gens och pressens uppmärksemhet. Tilit:gets djerfhet är ej ens nu allmänt eller klort insedd; men några exempel kunna visa det i dess rätta skepnad. Vi antaga således för visst. att hrr finansoch inrikesministrarne (som eljest bordt veta någosom den saken) verkligen icke genomskådade anläggningen, utan uppriktigt trott, ett det i sjelfva verket var 43 till 33!; procents tullafgifter, som: pålades; och vi tro äfven, att både den nuvarande: styrelsen oeh representationen i allmänhet skulle studsa för den barocka orimlighet, hvartill deblifvit ledda, om de blott insåge dess vidd. Visserligen hade vid nu sist öfverståndna riksdeg ett besynnerligt. sjelfbedrägeri fått makt med just de representationselementer, som naturligen äro och förr vanligen varit böjda för handelsfriheten; men ensådan villa. kan icke länge räcka, och dessa elementer mäste snart återkomma till sansning ochinse, att de lupit ärender åt interessen, som de hafva ingen sorts anledning att företrädesvis gynna. De exempel, som visa riktigheten af vår uppgift om följderna af de chimeriska värdena och de der-igenom uppjagade tullafgifterna, kunna tagas för hand. Se här några till en början: Skyddad, såsom vår bomullstygsfabrikation är,. hållas dessa produkter naturligtvis i högre pris, änutländska fabrikers tillverkning; men vi vele dock som exempel taga af de förra, enligt försök som blifvit gjorda. Ett stycke, 63 alnar, af RydboholmsShirting väger 7 !V, och kostar, efter 41 sk. bko per aln, 14 rdr 214 sk., men har i tulltaxan ett bestämdt värde af 3 rdr 46 sk. per I och förtullas således efter ett värde af 25 rår. Ett annag stycke af 41 alnar väger 4!y, och kostar, efter 8 ;sk. per aln, 7 rdr 49 sk. 4 rst.; men 4, hafva ett tullvärde, efter 3: 46. per , af 13 rdr: 36 sk. Men ser, att i båda fallen är tullvärdetnära dubbelt mot det verkliga, och n. b. det verkliga här, icke i de länder, der fabrikstet kanJemnas för bättre pris. Låtom oss nu se ett exempel på tullafgiftens ve:kliga belopp enligt taxans fiktiva värde. Ett s. k. pique-täcke, som väger 6 , koster i England 10 sbilling sterling eller 6 rdr bko. Tullen är bestämd till 4 rdr per I och utgör således: —-—-—-—— — —— — —-—-— — — —-— ii 3 SOON