Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 2

Hertz var nu erkänd såsom en af Danmark: mest lofvande unga diktare; han erböll kung. ligt resestipendium och drog efter dansk pläg. sed mot södern, för att, under Italiens milda himmel vpptina något af den nordiska kylan Vid sin hemkomst fann han förhållandena allde!es förändrade, revolutionens tordön bade tungat genom Europa; i Danmark började nu indtligen efter en Jåvgvarig sömn ett nytt politiskt lif att vakna, och detta undanträngde efter kand det dittills uteslutande herrskande esthetiska intresset. Ständer-val, finansbudgeter, reformer åc. voro nu dagens stora frågor, strid och split herrskade öfverallt. Hertz poetiska själ kände sig dystert stämd vid detta lif, som ännu icke hunnit utveckla sina spida vingar och dock tagit en så hög och djerf flygt, att det gerom sin djupa betydelse och storartade karakter kunde tillvinna sig aktning äfven al den mest drömmande själ. Han gaf sina känslor luft i en novell, )Stemninger og Tilstandep (28539), hvaruti han bittert angrep det liberala partier. Hans qvickhet var icke mindre lätt och lekande än förr, h:n3 satir hade icke förlorat något af sin udd — och dock studsade håns pilar kraftlösa tillbaka; han hade gifvit ig i kamp mot tidsandan, men till att kämpa mot denna var han för svag. Motpartiet uppog den kastade stridshandsken, och nu brast en storm löst öfver hans hulvud, för hvilken han ett ögonblick måste böja sig; hans förut väl förvärfvade Popularitet försvarn, och hans våföljande arbeten mottogos med köld och likiltighet. Som trädet böjde han sig väl för tormen, men blott för att desto kraftigare resa