Aftonbladet – 12 mars 1846, sida 2

sig igen, och han tog en ädel och lysande hämnd öfver den oförtjenta misskännelsen genom att skänka Danmark nya och herrliga frukter af sitt rika snille, som ett ögonblick hade: förirrat sig på ett, för detsamma främmande: sebit. Redan förut (4857) hade ban försökt sig: I en ny rigtning — det romant ska dramats — och hade med lysande framgåpg debuterat på lenna bana med Svend Dyrings Huus; och förundrad såg allmänbeten nu att den muntre k omediförfattaren och satirikern äfven förmådde ut bjuda öfver fantasiens haf och lidelsernas strömmar,. Deta drama rörer sig i den äfventyrligt romantiska diktart, som lefver och andas i-våra, eller rättare i de skandinaviska olkvisorna, hvars hela språkton och anda han vetat alt mästerligt tillegna sig och återgifva. På Svend Dyrings Huus följde sedermera Amanda, Svanehamnen och slutligen förlidet år Kung Rengs Datter. Hertz skalde-individualitet framträder icke ned djupa starkt markerzde drig, som straxt id första ögonblicket antingen draga os till ig eller, stöta oss bort och i båda fallen präga sig djupt i vårt minne; men den fängslar ss genom sin renhet och enkelhet, hvilkem åpgt ifrån att börflyta fån brist på lif och mvexling, snarare är frukten af en innerlig marmoni mellan de olika delarne. Han förenar nspiration med besinning, kraft att uppfatta ned förmåga att uttala och återgifva hvad han ippfattat, uti sköna, rena och ljufva former. lan förenar klassicitetens lugn och klarhet ned romantikens lif och mångfald. (Forts. följer.)