Aftonbladet – 7 mars 1846, sida 2

nred de bjertaste färger hvilka faror de äfventyra för sin själs salighet genom ett sådant tilltag. ÅA en annan sida trädde den armeniske patriarken nyligen upp på sin patriarkpredikstol, under stora högtidligheter — hela kyrkan var svartklädd — och slungade den förfärligaste bannlysning emot hvar och en som vågar läsa i bibeln eller understår sig att besöka de nordamerikanska missionsanstalterna, hvilka också, det måste medgifvas, ha i förening med. franska prester, gjort många proselyter. Patriarken lyser dem samtligen i kyrkans bann, utesluter dem från all kyrklig och verldslig gemenskap med de troende, och förbjuder, efter urgammal formel, att låna dem eld eller vatten. TUNIS. Bejen har nyligen utfärdat en förordning, senom hvilken alla negrer i hela regentskapet förklaras för fria, med den bestämmelse tillika, att hvarje utländsk slaf, som beträder regentskapets område, blir blott derigenom fri, emedan intet slafveri mera tillåtes i detta land. Förordningen har blifvit meddelad alla kadier, scheiker och andra embetsmän, äfvensom de härvarande europeiske konsulerna, och träder omedelbart i gällande kraft. Några oroligheter ha icke uppväckts genom denna hastiga verkställighet; emedan negrerna, hvilka, som bekant är, icke af mohammedanerna behandlas hårdt, hafva till största delen stadnat qvar hos sina förra husbönder, såsom frivilliga tjenstebjon eller arbetare. . OSTINDIEN. Med engelsk-indiska poster öfver Marseille har man nu den underrättelsen, att Sikerna lidit ett fullkomligt nederlag v.d Sedletsch. The Calcutta Englishman för den 7 Januari innehåller en af generalguvernören den 235 Dec. i Firospur utfärdad proklamation, hvari förkunnas, att Sikernas befästade läger, fastän försvaradt af 60,000 man, med 70 kanoner, blef eröfradt, hvarvid 20 kanoner föllo i Engelsmännens händer. Utan att afvakta något vidare anfall, flydde fienden tillbaka öfver Sedletsch, sedan den med stor tapperhet uthållit tre tältslag. Te Deum och fröjd-kanonader äro anberallda i hela engelska Ostindien. Emedlertid har segren icke aflupit utan betydliga förluster äfven på engelska sidan; i synnerhet skola många officerare stupat, och bland andra den sedan kriget i Afganistan så berömde general Sale. Den i dag ankomna snällposten medförde ytterligare detaljer öfver träffoingarne. Man inhemtar deraf att Sikerna kämpat både skickligt och modigt och att Engelsmännens framgångar varit ganska dyrköpta; nära en femtedel af de 20,000 man trupper, som deltagit i striden, har stupat eller sårats; 61 brittiska officerare äro döda och 90 sårade, hvaribland 38 svårt; af tredje dragonregementet återstå blott 200 man. I den första träffningen, vid Mudkih, den 48 December, hade Engelsmännen ännu blott 6080 man att uppställa mot de 30,000 anfallande Sikerna; 14,000 indobrittiska trupper ilade de sina till bistånd, och Sikernas plan gick först ut på att förhindra föreningen. I den dagens strid, som först slutade vid mörkrets inbrott, sårades general Robert Sale dödligt; men Sikerna hade nödgats draga sig tillbaka, och intogo, under Sirdar Tej Singhs befäl, en stark ställning, betäckt af skog och busksnår, samt dessutom serskildt befästad. Den 21 anföllos de i den, af den under tiden förenade brittiska armåeen, och ett förfärligt blodbad uppstod, hvarunder Engelsmännens anfall möttes med en väl underhållen kartätscheld, och när man försökte storma förskansningarne, med talrika, väl anlagda och i passande ögonblick springande minor. Striden räckte äfven nu hela dagen; den slutades så, att Engelsmännen nödgades draga sig tillbaka och bivuakera på ett öppet fält, alltjemnt oroade af fiendens artilleri, utan att kunna verksamt besvara det. Följande morgon, den 22, kl. 4, begyntes likväl det tredje slaget och fortsattes med ytterlig förbittring till kl. 7, då ändtligen krigslyckan började förklara sig för Britterna. Kl. 4 kunde Sikernas läger stormas på nytt; och nu veko dessa, efterlemnande 94 kanoner. Den 23 skulle ett fjerde anfall följa: