Aftonbladet – 6 mars 1846, sida 2

mistningen af värt bästa plagg: Bigeschen. — Samma förhållande inträffar, om man jemför Infanteristens Vapenrock med den utdömda surtouten. Denne (surtouten) med 2:ne knapprader på breda slag samt minst till knäet räckande skört, var ett godt plagg i elakt väder på exercisfältet, helst man kunde hafva den så vid, att ylletröja, kollet, eller nägot annat motsvarande dessa, under surtouten var begagneligt. Så är förhållandet icke med Vapenrocken, ty den är beräknad att äfven ersätta fracken och måste derföre vara så nätt och elegant (d: v. s. trång; — kort vet hvar och en, att den nog är förut), att man kan, klädd uti densamma, t. o. m. dansa på Hofbaler. Vapenrocken har dessutom samma fel som Attilam: att snart se ful ut, igenom de der gula lapparne på kragen samt passepoiln framtill, hvilka partier omöjligen kunna hållas rena, sedan Bandoler-remmens nötning, under Befälsmötet, i förening med dammet, tillbörligen, som man säger: tilltvålat dem, redan efter några få gångers nyttjande 3). — Är det således för pänudamålsenligheten, som surtouten utdömdes och ersattes af den s. k. Vapenrocken? Svaret på denna fråga torde bäst lemnas, igenom det factum, att Gardes-Regementerne bibehålla surloulen, såsom varande mera lämplig för den dagliga tjenstgöringen, än vapenrocken. Hvad bevisar detta? Jo, att surtouten är oumbärlig; och vapenrocken umbärlig; så vida icke den högt etablerade Principen (d. v. s. i ord etablerade): skrigsmannen bör hafva blott ett slags rock, skall få uppenbarlig dementi? OQO! de kära principerna, och de ännu kärare undantiagen! — Ar det ändamålsentigt, aw, i fält, visa sig med mycket blänkande attributer på hufvudbonaden såsom fallet är med de eljest ganska ändamålsenliga kaskarne? Är det ändamålsenligt, att, öfverst på hjessan, bära en lång, spetsig maschin, som, utan egenskapen att för fienden synas på långt håll, har den fördelen, eller hvad man vill kalla det, att för jägare och detacherad infanteritrupp, i skogig mark, ständigt komma i collision med grenar och qvistar; sam att en man i ledet, tvärt stupande för någon fiendtlig kula, i fallet stinger ut ögonen eller på annat sätt skadar den förut icke blesserade sidokamraten? 4) År det ändamålsenligt, att Befälet har för fienden märkbara olikheter i sin klädsel emot manskapet, hvilket är händelsen med den, på temligt afstånd synlige, passepoiln framtill samt skärpet? Må man icke komma med det inkastet: att skärpet icke får brukas i fält; ty då ger man sig sjelf dementi, emedan just en af kardinal-principerna för nyttan af den nya uniformen, framför den gamia, är, att Fredsglansen skall bort, och att man icke annorlunda bör vara klädd hemma i tandet. än ute i fält. — många flera frågor kunde göras. angående Ändamålseniigheten; men de anförda torde vara tillräckliga för att visa: huruvida denna, så högt utropade prinöip håller profvet eller icke. Vi komma nu till skärskädande af Principen för pvinnandet af Likhet. : Svenska färgerna (mörkblått och gult) skola återkomma och fullkomlig likhet blifva rådande inom vår armee: så läste mån i tidningarne, vid den tidpunkten fråga först uppstod om uniförmsförändringen. Synnerligen var det en ledande ärtikel i Statstidningen, som insinuerade detta, och fäste insändarens uppmärksambet. Denna l!edande artikel bar tydliga spår af att vara tillkommen — par ordres du Muphtis. Men, huru det gick till, när man skulle tillämpa detta — icke blef förhå!landet alldeles så, som man proklamerat. ,Undantlagen, de der kära undantagen, kommo någöt starkt med i spelet. Se: Gardet till häst, Andra gardet, Lifbeväringen, Lifregementets dragoner och grenadierer, båda Östgötharegementerne, Wermlands jägare, Jemtlands d:o till häst och fot, Westerbottens d:o, Norrbottens d:o, Wendes artilleri, Marinregementet och Lifregementets husarer, hvilka alla icke hafva gula färgen på uniformen. 5) Hvad Jägareregementerne beträffar, så synes det, vid första ögonkastet,som skulle och borde de alltid vara grönklädde, och att anmärkningen, att icke äfven de blefvo blå och gula, vore öfverflödig eller oriktig. Men nu förhåller sig så, att, egentligast finnes icke mera några Jägare i vårt land. Endast namnet står qvar. Allt Infanteriär numera Jägare och Jägarne Inofanterister, buru man behagar. 6) På samma sätt förhåller det sig med Grenadierer: ingen annan skilnad existerar emellan dem och annat Infanteri, än namnet. De, Grenadiererne, hafva också vid den nya uniformsförändringen mistat grånaten på hu:vudbonaden, hvarigenom ock ingen mera kan se att de annat iro än vanligt Infanteri — hvilket Insändaren anser vara riktigt och äfven bordt eppiiceras på Jägarregementernes uniform, — Vi ädagalade nyss, att 15 Regementer och Corpser fcke bära Svenska färgerna, men äfven bland alla de öfriga 25 äterstående af alla vapen (Insändaren kan icke påminna sig att flera återstå), som skola vara iklädde nationalfärgerna, är det endast en minoritet ar 9 ller 10 corpser, som fått dessa färger obemangda andra helt och hållet heterogena sådana. Se: sta, dra, 4:de, öste och 6:te Distrikterna, der Axelklaffarne (dessa äro ungefär lika stora som de ula lapparne på kragen, och synas således ganska I äl) och Epauletterne skola vara ljusblå, eller röda lier hvita, m. m. Men äfven här uppstår Un antag ifrån Undantagen, nemligen: att icke la Corpser inom hvarje Distrikt bära dessa, för vart särskildt Distrikt bestämda, epiuett-färger;! ch det puts!ustigaste af undantagsmanien är, aw ! ist på samma gång, som Svea antilleri, för att! ME örderfvet ej griper på långt när så många of-g ar. sm vå LÅdanAaA sl: Jm ee oo oo mr A lå