Aftonbladet – 6 mars 1846, sida 1

synen med ett helt fat kokt fisk (ha, ha, Halv skallade-det från alla bänkarne); ni må tro, det såg för rasande ut; flickungen var röd i synen som en :pion :och arg sen... Nå, när vikommo in, ..så suttade hon fisken i planeten, på käringen;. ni. må -tro,.jag var inte sen, jag, utan tog ölstopet .ochsköljde öfver gumman med; och sade: der ärsås till fisken, madam, — ha, ha, hal — ja, som sagdt är, det var roligt med besked; men så kom käringens iman, vindragaren ni vet, och svor och! anfäktade sig; men si, jag gaf honom för tuggan,: så att ban stod på sin eviga hals bakomdisken. :-Flaskor och glas ramlade åt h—vVete;-och dermed så gingo vi... Ni må tro, att vindragarLasse lofvade mig, att få kommasin för polisen, men då sa jag: drager du dit, såskalb jag klå köttet på dig, din be-dragare — vindragare, mente jag, fast jag narrades med honom. i Alla gesällerna skrattade, då man undantager: Wres, för hv.lkem skratt var en orhöjlighet; ban endast teg och arbetade. , Nå, hvad står du och gapar-efter, lymmel? frågade en liten hvithirig, bredaxtad-gesäll,ysöm hade sin. plats vid fjerde bänkeh-— xhvad står lu och gapar, lymmelkanski — du der, Pehr Adolf? — Har: du:settitillsstätlådan ?-hå , hill slipa bladet till prubanken,! — nå; skyndar du lig inte, så ska jag rita ormamenter på ryggen på dig, — Nå, bur gick det sen, Woutz?) fråsade ban den mörklagde vid andra binkes; si må tro, j:g var också ute på spel; för si, Jag; sick opp på bir Kim oca satte en tvåa på blankt nummer; det g:ex; nå, om igent gick också, mena sen så gick det baklänges, och när jag