Aftonbladet – 6 mars 1846, sida 1

EMBETSVERKENS STÄLLNING TILL s TALANGERNA. s Under denna titel förekommer i det 28:e häftet af tidningen Frey en med signaturen M. P. undertecknad vidlyftig afhandling i fem artiklar, som väl för den uppmärksamme betraktaren af våra svenska samhällsförbållanden icke innebåller någonting af öfverraskande nyhet, icke heller någonting : utomordentligt djupsinnigt, men likväl sammanförer på ett ställe åtskilliga iakttagelser, hvilka förut icke varit: samlade så att de kunnat medföra samma verkan, om än något hvar, vid någon närmare bekantskap med det inre af det svenska embetsmannalifvet, haft tillfälle nog att anställa dem flygtigt och afsöndradt. Författaren till ifrågavarande uppsats har den förtjensten att hafva genom sin afhandling sagt ord i sinom: tid till upplysning för de ynglingar, som ännu stå i valet af lefnadsyrke, samt för deras föräldrar och målsmän. Med den profkarta på den civila embetsmannabanan, som här, icke utan sak könnedom, är afslöjad för publiken, har ynglingen, och den som bekostar hans bildning; verkligen iått en förut. saknad anledning att betänka sig, innan embetsmannabanan väljes framför någon annan. Författaren tycks ha tagit sig anledning till sin undersökning af ett yttrande, som fälldes af H. E. justitiestatsministern friherre Nordenfalk, när ban vid sitt inträde soxa chef för justitierevisionen helsade verkets embetsoch tjenstemän. Han anmärkte att bland ynglingar, som egnat sig åt embetsmarnabanan, stadna de rikast begåfvade vanligen på halfva vägen, då deremot de af naturen med mindre själsegenskoper utrustade oftast hinna banans mer eller mindre upphöjda mål.n Den felaktighet, som framkallat detta för staten betänkliga missförhållatfde, måste, enligt bvad författaren i Frey anmärker, l:gga antingen hos embetsverken, förborgad i deras organisation, uti de lagar, efter hvilka befordringar ske, uti sättet huru dessa lagar tillämpes, eller hos talangerna ; rågot tredje gifves icke. Jag tvekar icke fortfar han natt öppet utsäga den öfvertygelsen, alt felet, om icke helt och hållet, åtminstone till: största delen, ligger hos embetsverken. Ja, jag vågar påstå, att, dels genom embetsverkens sammansättning, des genom de lagar, eller, kanske rättare, plägseder ), efter hvilka befordringar ske, och, må) Om det ej förde mig för djupt in på vidlyftighetens, af publiken fruktade-fält, skulle jag försöka ädagalägga, att den enda i Sverige af grundlagen erkända befordringsprincip-nemligen dessa ord i 22 6 Regeringsformen: Konunyen fäste, vid alla be:ordringar afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighel är ytterst gynnsam för talangen, emedan den helgar: den principen, att ett. embete är symbolen af förtjenst. Men denna grundsats, ofta: missförstådd, stun