Aftonbladet – 6 mars 1846, sida 1

EE — EE ——E——— ——A rs hända, äfven till någon del, genom de män, som förfoga öfver befordringarna, bar inom Svenska embetsverken uppkommut det besynnerliga och beklagliga förhållande, att en ung embetsman med ljust hufvud och öfverlägsna kunskaper d. v. s. talang, ofrivilligt underkastas den tvingande nödvändighet, att välja mellan de tvenne ytterligheterna, antingen att förlora bågen för tjenstgöringen, all kärlek för yrket — eller upphöra att vara talang. Detia påstående torde måhända synas vågadt, ja, mången skall möjligen finna det parädoxt, men dagens erfarenhet, en blick omkring oss skall ådagalägga, att bevisen, som intyga sanningen af devna sats, beklagligen ligga oss biott allt för nära... Man har vid många tillfällen försport den klagan, att Sverige på sednare tider, lidit märkbar brist på utmärktare embetsmannaförmågor. Denna klagan har ofa ljudat offefitligen från pressen och ännu mycket oftare af enskilde, samtalsvis, blifvit framställd man och man emellan. Men ganska få bafva, ens för sig sjelfva, framställt den fråga, huruvida våra embetsverk äro så konstruerade, att de i sitt sköte uppfostra gryende talanger... För att komma i tillfälle fatta bestämdt omdöme, huruvida-det är talangernas eller embetsverkecs fel, att de begge ej trilfvas tillsamman, må vi kasta en blick på de förhållanden, som möta en ung man med talang vid bans inträde i statens tjenst. Jag skall med skrupulös noggrannhet hålla mig endast vid den verklighet, det hvardagslag, som, i detta ögonblick, lefver och verkar omkring oss. Allenast erfarenbeten skall tala. Eriarenheten, icke blott den bäste utan den ende läraren i detta fail, sätter derjemte en hvar i stånd att vederlägga hvarje, älven den minsta oriktighet; att tilirältavisa hvarje, äfven den lindrigaste öfverdrit Fastän de skildringar, som :förf. eter denna förberedelse uppdrager, kunna helsas som gamla bekanta inom embetsmannaverlden, torde de dock innehålla åtskilligt öfverraskande för den stora mängd medborgare, som, sysselsatt med andra yrken, är för vår embetsiwannabierarkis inre fullkomligt profan. Och äfven mången mor, syster eller väninna till någon af de unga männen i verken torde: icke utan intresse blicka dit in under. en såkkunnig cicerones ledning, för att se efter hvilka vigtiga värf deras älsklingar deregentligen bafva för sig, och hvilka framtida förhoppningar man kan bygga på deras anlag och talanger. I öfvertygelsen närom må det.tillåtas att här upptaga några af dessa skiidringar. Dem — så börjar författsren — som -med betyg om vederbörligen godkända kunskaper genomgått antingen den juridiska. graden eller de tre s. jr. embetsexamina, eger, vid sitt inträde i statens tjenst, frihet att välja mellan den administrativa, den juridiska och den kamerala vägen. Vanligen tager en om nyssnävinde -kunskapsprof dokumenwerad. ung mean också inträde på alla tre dessa störa afdelningar af statsverket. och låter inskrifva sig som extraordinarie uti sex till tio, ja, man: har exempel på till och med tretton olika embetsyerk. Detta kommer sig icke deraf, att vår t:d ärså rik på vidtomfattande kapaciteter, att hvarje ung wan ken omfatta så många och så stora detsijer, utan derföre att de flesta hysa den förhoppning, att det på något ställe skall taga skrufo med befordran och att, i ju fler embetsyverk han är anställd, desto fler chancer har han att hastigt blitva ordinarie. Snart finner ban likväl att han bedragit sig i denna uträkning och inskränker sig visligen till ett par embetsverk inom endera af de tre fördelningarna. Vi må för fullständighetens skull följa hans ställning och. utbildning. särskildt inom hvarje al dessa fördelningar. Om han väljer den administrativa vägen blir han inskrifven som extraordinarie kanslist uti något departement af konungens kansli, s:mt uti ett elier flere af rikets kollegier och andra förvaltande verk. Der. första göromål, som anförtros honom, är att skrifyva rent expeditioner af diverse slag och sorter samt att kollationera. Renskrifning d. v. s. kopiering efter koncepter, som af annan hand blifvit uppsatte, äfvensom kollationering d. v. s. läsning rent innantill — äro talanger som här i Sverige inbemtats redan i skolan. Efter några dagar, eller åiminstone-efter nägra Veckor, är den nye extraordinarien fullkomligt vuxen dessa arbeten och dom förbisedd, har fått lemna rum åt diverse plägseder, enligt hvilka en viss kommiseration med ätskilliga förhållanden vanligen bestämmer hvem. som skall hafva tjensten. OJ RR