Aftonbladet – 5 mars 1846, sida 3

jmaren med sen dätt darrning på rösten; detä Pmin pligt att förkunna dig din dom, och n började ban läsa den långa ingressen, ändtlige kom hen till domea; och den lät: — oc skall derför Lars Anders från Skogstorpet, si sjelf till straff och andra till varninz, jemnlik 2 S-XI Kap. Missgerningsbalken, mista lifve genom halstuggoing Ett länge tillbakahållet ack! susade genont församlingen; -men på Lar Anders kind blossade upp en fin rodnad oci ett eget smålöje spelade kring mun och ögon tack, nådig lagman, sade den dömde sedar domen. var uppläst, tack, det var en rättvis dom., — Du kan begära nåd hos Konungeny sade domaren, liksom för att afbedja den biodiga lag han måste skipa. Nåd, Lars Anders, Konungen är nådig) — Nej, nådig lagman; jag ber inte om milt lif, men en nåd skall jag begära. — ,Hvilken då, Lars Anders?, frågade domaren, som i detta ögonblick. glömde sin role; hvad önskär du? — Å jo, nådig lagman, låt mig få ligga i vigd jord, för si, det svider i mig då jag tänker på, att min gosse skall söka sin fars graf på galgbacken bland enbuskarne — och så ligger Anna Stina i vigd Jord. — der vill. jag också gerna ligga — och nu först utbröt en täreström ur den dömdes ögon, och-på en vink af domaren utfördes han till fängelset: Om aftonen satt -häradsböfding Berglin och skref en nådeansökan åt Lars Anders; dena skulle användas då -hofrättens dom var fallen och då åtfölja handlingarne till kungs. Biand alla de kungliga prerogativerna är nådsrätten säkert den ljufvaste, den som någongång