Aftonbladet – 4 mars 1846, sida 2

hans avantgarde under Ben Salem. Men på en gång utbredde sig d. 49 Febr. på börsen i Paris det ryktet, att på telegrafisk väg rapport kommit till krigsministern, att Abd-el-Kader framträngt helt oförmodadt ända till. Fuduk, tre till fyra mil nära staden Algier, hvars inI vånare voro i högsta bestörtning. Man hade lemnat staden uti borgargardets skydd, och den öfriga beväpnade styrkan, arbetsfångarne inberäknade, som begärt alt få strida, hade tågat ut emot Emiren. Marskalk Bugeaud skall bafva begärt 23,060 mans förstärkning och fullmakt att uppköpa hästar från Sardinien och Spanien. Krigsministern har redan gifvit befallning till 2 kavalleriregementen och 4000 man infanteri att genast afgå från Toulon till Algier. I Oran var allt lugnt och transporterna gingo obehindrade. Å SPANIEN. Gazetav innebåller marskalken Narvaez endtledigande såsom konseljpresident och de andra ministrarnes afsked, samt följande nya utnämningar: Narvaez till generalissimus för hela krigshären. Miraflores, president i ministerrådet och utrikesminister. Isturiz, inrikesminister. General Roncali, krigsminister. Amiral Topete, sjöminister. Om den gamla, rike tullförpaktaren CasaRiera blifver finansminister var ej ännu bekant; han är ännu i Paris, och derifrån skrifves att inga anstalter till hans afresa ännu hade förmärkts; men deremot trodde man sig med visshet veta, att Arazola blifver justitieminister. Detta är en ren och homogen Moderadoministere, som först tillkommit sedan absolutisten marquis Viluma förgälves sökt att på uppdrag af Drottningen bilda en ministere. Hela förändringen afser en politisk och religös reaktion. Narvaez blifver herre öfver ställningen, utan allt ansvar och utan att behöfva hålla sina löften och förklaringar; alla de hofvets och diplomatiens giftermålsplaner motsträfvande ministrarne äro aflägsnade. Infanten Don Enrique säges vara försvunnen, för att undgå de stränga mesyrer, man åsyftat met honom. Han skulle nemligen blifva skiekad till Pbilippinerna. j BELGIEN. Ministeren är upplöst. Den 47 Febr. hade ministerrådet, som var hållet under Konungens eget presidium, varit högst oenigt, och hr van de Weijer, som Konungen sedan uppdrog att bilda en homogen konselj,, hade d. 49 förklarat att han icke kunde lofva detta, utan försgyade begäran om sitt erdtledigande. Krigsministern, general Dupont, hade häftigt insjuknat; som det säges är han rubbad till sina sinpen. General Willmar, nu minister i Haag, skall efterträda honom. Statsministern Ad Huart säges komma att ad interim intaga van de Weijers plats. Hr Nothomb var återkallad från Berlin, såsom det säges för att upplysa om åtskilliga under hans ministere förefallna underslef vid tunnelbyggnaderna. Underhandlinzarne med Holland hafva mött oväntade svårigheter. Hr Mercier bar rest tillbaka till Biössel, för att inberätta saken och få nya instruktioner. STORBRITANNIEN. Debatten om spanmålsfrågan fortfar ännu. Den 20 ajournerades den på ett par dagar, och skulle åter fortsältas d. 23. En af underhusets ledamöter, hr Collett, hade föreslagit nedsättandet af en särskild kommitt, för att undersöka orsakerna till de nyligen inträffade ledigheterna för Chichester, Newark, Woodstock och Buckingham, hvilkas representänter lemnat sina platser i underhuset. Han besvärade sig på det högsta öfver det olagliga inflytande, hertigarne af Richmond, Newcastle, Marlborough och Buckingham utöfvade vid tillsättandet af representanter för nämnde ställen. De som nyss beklädt dessa platser hade af nämnde hertigar blifvit tvungne att frånträda dem, emedan de ej velat rösta emot spanmålslagarne. Efter någon diskussion, och sedan det blifvit upplyst att inga fullt bindande juridiska bevis förefunnos för beskyllningen, återtog hr Collett sin motion. I Westminster, der val till ledamot i underhuset nyss skett, har den bekante öfverste Lacy Evans med stor röstpluralitet besegrat sin medtäflare kapten Rous. Evans är en varm förfäktare af den fria handeln. I Liverpool har varit en eldsvåda, som förctört mMadacnockyugmen a dar aAnh Stavar för att värda