eller lektorskunskaper, och väl då också lektorslöner åt alla lärarne. Sådan ämnesläsning torde väl äfven förutsätta fullständigt läroverk samt att antalet af discentes likväl ej öfverstiger det maximum, n. elem. skolan ansett sig kunna omfatta. Men vid huru många läroverk öfverstiger ej antalet af discentes 100; och huru många orter inom fäderneslandet få ej åtnöja sig med blott en del af det fullständiga läroverket? Alla erkänna ämnesläsningens: företräden, om den modifieras; men skall den öfverallt kunna komma i fråga, så måste, efter min tanke, först de -båda lineerna sammansmälta till en och sedan läroverket afdelas i vissa afsatser; inom hvilka, hvar för sig, gemensamhet af lärare. finge äga rum. Ty svårt blefve att för ett antal af 2 å 3 hundrade discentes, och stundom derutöfver, anskaffa nog rymliga gemensamma lärosalar, och för lärarne biefve omöjligt att, hvar för sig, omfatta hela detta antal. (Coll. Schol. i Wisby bet.) Angående indigenatsrättens afskaffande anföres ur Coll. Schol. i Wisby bet. följande: Det vigtiga förslaget om indigenatsrättens totala upphörande biträder kollegium i allo, och anser detsamma kunna gifva en rätt betydelse åt universitetsbildning och examina samt befordra våra läroverks framåtgående.(Slutet följer.)