Aftonbladet – 24 februari 1846, sida 1

PESO OSE IRSUvE, wutfIRIDLULL BLI aCtLIiBaS alt UCiaBRKa konsuladafgifter och gebyhrer enligt lika taxa som för svenska fartyg med last är gällande. Enligt nämnde taxa skulle en konsul således tillkomma af ett svenskt eller norskt fartyg, som på hans station lossar eller intager ny last, !7,; rdr Hamb.bko eller circa 8 sk. sv. bko för kommerslist — en, som man lärer finna, ingalunda tryckande afgift — ssmt ett gebyhr af högst:2?, rdr sy. bko för utfärdandet af sådana attestationer, intyg eller vidimationer m. m., som af honom under vissa fall kunna utkräfvas, helst som han mången gång har möda nog med inhemtåndet af de högst olikartade upplyshingar, på hvilka hans intyg skola grundas; det är naturligtvis äfven med afseende å denna möda och den konsulen pähvilande ansvarighetspligt, som svenska konsulstaxan medgifver honom dessa tillfälliga och-små gebyhrer. Att ytterligare en dylik likstämmighet-är grundad på rättvisa och billighet, styrkes deraf, att svenska rederierna eller skepparecorpsen icke på minsta sätt hafva fört klagomål öfver för höga konsuladafgifter annars, än då desamma åf någon konsul egenmäktigt blifvit beräknade högre än konsulstaxan och kongl. kommerskollegii cirkulär af;d. 31 Maj 1839 föreskrifva, Men för att ännu bättre motivera den här framställda önskan, är det måhända icke ur vägen att påpeka några af de pligter. och åligganden, som medfölja en konsulsbefattning, och man skall finna att densamma. ingalunda. är af så litew vigt, som pressens tystnad om dessa embeten kan Jåta förmoda — en tysthad, som väl hufvudsakligen är förahledd af dessä sysslors större eller mindre aflägsenhet från riket ock måbända äfven från en liten glömska, att dylika embetsbefattningar finnas till. En konsu!s förnämsta pligt är naturligtvis, att med oafbruten uppmärksamhet vaka öfver de förenade . rikenas handelsoch sjöfarts-interessen på den ort och i det land der han är anställd; men äfven att skydda och i hvarje påkommande fall med råd och dåd gå de ankonimande svenska och norska hanalande, sjöfarande och resande tillhanda; att skydda och söka vård för de nödställde svenskar. och norrmän, som på hans station kunna tarfva hjelp och biträde; att efter bästa förmåga söka befordra ett. ökadt anseende för hans lands regering, dess handelscorps och sjöfarande, samt genom jemn uppmärksamhet på förändringarne å varumarknaden och vexlande konjunkturer alt bidraga till nya källor för de förenade rikenas trafik med utlandet, — icke att tala om de ansvarsfulla och vigtiga åligganden; som under krigstider påhvila en nitisk konsul — och då det mången gång ensamt af hans conduite. beror alt rädda svensk och norsk egendom från en fremmande makts kapare och seqvestreringar, eller att skydda. svenska och norska undersåter för pressningar och de högst olika missförhållanden som då kunna uppstå. — Hans i kungliga förordningar pibjudne skyldighet att insända handelsberättelser. rapporter m. m. samt att hålla öga med de framsteg i industri och fabrikation, som på hans ort företes, och derom att afgifva utförliga meddelanden till vederbörande svenska och norska embetsmyndigheter; om detta, äfvensom hans öfriga formella åligganden, är det måhända öfverflödigt att vidlyftigt orda, emedan häns ofvan antydde vigtigare pligter säkerligen tala tillräckligt till fördel för att han i sin egenskap af norsk tjensteman bör berättigas, avt för meddelandet af attestationer och sådana embetsintyg och öfriga handlingar, som någon gåog af honom kunna utkräfvas, få tillgodonjuta lika gebyhrer som svenska . konsulstaxan medgifver honom, synnerligen som dessa gebyhrer-ju endast äro tilltagna efter en ganska tarflig, men dock. anständig skala. Besinnar man derjemte, att en nitisk konsul — och vi sakna ej dylika, om äfven en och annan finnes som just ej tar sig saken hett — långt mera än man vid första påseende föreställer sig, kan gagna siut lands handel och sjöfart; och att hans verksamhet ofta leder till mången fördel för detta lands välstånd och förkofran, så tyckes det nästan orättvist, att dylika befattningar skola från norrsk sida fortfarande vara sämre lönta än pluraliteten af postmästare, tullkassörs, inspektors eller andra tjenster, der någon vidsträcktare insigt, d:ift och omtanka icke är ett sine djua non, men vanlig noggrannhet gör tillfyllest. Man skall måhända emot denna framställning invända, att åtskilliga af de förenade rikenas ordinarie konsuler derjemte äro handlande på de orter der de äro anställde, och att deras köpmansaffärer kunna vara så inbringande, att de icke behöfva konsulsinkomsterna; men om så är, så är dock detta en omständighet, hvilken icke i minsta mån har att skaffa med. bestämmandet af någorlunda passande inkomster för den syssla konsuln ji egenskap ef embetsman beklider, och troligtvis skall ingen billigtvis kunna yrka nedsättning i andra embetsklassers lönevilkor derföre, att en och annan medlem genom privat förmögenhet eller bruksrörelse o. s. Vv. har förvärfvat sig till och med tiodubbelt större inkomster än han såsom embetsman uppbär; efter ett dylikt system skulle mångaldiga af de begge rikenas högre och lägre tjenstemän alideles icke hafva någon lön, men tjena staten gratis. Nu förhåller det sig likväl så, att en mängd konsuler alldeles icke idka egen handelsrörelse och detta af goda skäl, emedan de sakna förmögenhet : dertill; de skola således subsistera af konsulatinkomsterna, som endast bestå i lästeafgiften och tillfälliga gebyhrer, hvilka sednare dock, efter hvad ovan är antydt, icke erläggas för norska fartyg eller laster. Att vissa konsulater i Barbareskstaterna samt Norra och Södra Amerika, utom de vanliga konsulatgebyhrerna; äro förenade med ansenliga löner, kan icka här behöfva att nämnas såsom undantag, emedan dessa löner äro att betrakta som arfvoden. för de med dessa konsulater förbundne diplomatiska furktioner; inom Europa åtnjuter imedlertid ingen svensk och norsk konsui fast lön på stat, annars än då han tillika bekläder en diplomatisk lats. : Utan att nu slutligen betfikta de af England, Ryssland, Danmark: och några andra stater fastställde betydliga inkomster för vissa af deras utländske konsuler såsom mönster för en blifvande lönereglering för våra konsuler — detta vore utan tvifvel alliför mycket begärdt — är det likväl av hanna? dat man från navck cida nimara icka vill