Anders från Askim kort derefter ankommo, medförande begge hästarne och kärrorna, desse lastade med fisk; att sedan Mårtensson för fortsättning af resan lånat den ena hästen jemte kärran, de alla, utom bonden, färdats vid middagstiden från Alingsås, dervid egentligen Jonas Carlsson, men äfven de tre öfrige meddelat Anders Carlsson, att afsigten vore att besöka Häggatorp, för att stjäla; att vid ankomsten dit påföljande natt, Jonas Carlsson slavit in ett fönster i första våningen och derigenom orslat Anders Carlsson in i rummet, dit efter honom Jonas Carlsson och Johannes Nilsson inkommo, men hvarifrån Jonas Carlsson kort derefter, då jus blifvit tändt, åter genom fönstret sig aflägsnade, enär han uppgifvit sig vara känd af husfolket; att i rummet anträffades en gammal fru och två lickor, alla liggande till sängs, dervid Nilsson begärde penningar, i amledning hvaraf frun, utan att ringaste personligt ofredande föröfvades, tillställde Nilsson en nyckel, med hvilken han öppnade en åda, derutur Nilsson framtog åtskilliga penningar, hvilka alla han behöll, med undantag af en bundt, som tillställdes Anders Carlsson och sedermera befanns innehålla omkring 400 rdr rgds; att Nilsson vidare, under det fruntimmerna förblefvo liggande sängarne, öppnade ett i rummet befintligt skåp, 1tur hvilket såväl han, som Anders Carlsson, framog åtskilligt silfver, hvars beskaffenhet denne sistnämnde ej kunde uppgifva vidare, än att deribland vefunnos åtskilliga skedar; att silfret genast genom önstret utlemnades till der utanföre stående Mårensson, Jonas Carlsson och Johannes Svensson, vilka nedlade detsamma i en medförd säck; att Anders Carlsson och Nilsson, sedan de härefter vlifvit trakterade med punsch, återgått ut genom önstret, och, i sällskap med de öfrige tre, företavit återfärden, men på kort afstånd från gården rfarit sig vara eftersatte af åtskilliga personer, deribland 9:ne till bäst, hvilket föranledde Jonas Carlsson att utur kärran upptaga och öfver en tengärdesgård in i en vid vägen belägen trädgård jasta säcken med silfret; att Anders Carlsson, uppkrämd af det ankommande folket, genast derefter kiljt sig från sitt sällskap och skyndsamt fortsatt sin väg åt hemmet, dit han anländt d. 2 dennes, itan att under vägen hafva anträffat någon af sina medbrottslige; att hvarken han sjelf eller någon if de öfrige vid tillfället sökt på ett eller annat ält göra sig oigenkänliga; att han icke trodde, att Anders från Askim haft kännedom om det tillämrade brottet, och att Anders Carlsson efter hemsomsten användt alla de penningar, han af Nilsson cmotlagit, samt nu ägde endast 30 sk. berörle mynt.