therland, hvars årliga inkomst man skattar till 400,000 pund, är en whig.z I omvändt förhållande finner man bland tories personer af de lägre stånden, krämare, bönder, ja, äfven tiggare, som hålla sig till privilegiernes försvarare, emedan de sjelfve äro intresserade af deras bibehållande. N Londons krämare i City, som -hufvudsakligen existera genom den rika tory-adeln och äfven framför andra borgare äro privilegierade, förfäkta monopolier, och tro, att, genom afskaffande eller inskränkning af landets peerage, samhällets grundpelare skulle omstörtas och hela byggnaden ramla öfver ända. En torylords farmers och tenants, äfvensom de fattige på hans gods, äro lika goda tories, som han sjelf. Många adlige landed proprietors hafva den grundade åsigten, att spannmålslagens och andra monopoliers afskaffande skulle vara fördelaktigt, icke endast för det allmänna, utan ock för egendomsägarne sjelfva, och sluta sig derföre ifrigt till monopoliernas fiender, whigs. Andra tro sig på annat sätt kunna draga nytta af en sådan omhvälfning. Många af de rika, moneyeä people, äro af hjertat liberala, och hålla der.öre af grundsats med Wwhigpartiet. I allmänhet har likväl kärnan af engelska nobility och gentry tilihört tories,isynrerhet den gamla landtadeln, de gamla squires, som man i England kallar athe old tory-country-gentlemen eller the old landed gentry (hvad vi Tyskar skulle kalla provins-adel), — öfverhufvud de fleste landed proprietors,, samt med dem hela farming interest, men framför allt högkyrkans rika prelater (och det så uteslutande, att t. ex. vid reformbillens antagande allenast en enda biskop var närvarande) — samt i och med de andlige naturligtvis båda universiteten Oxford och Cambridge, hvilka, isynnerhet det första, alltid varit ett verkligt stöd för privilegiimännen. Ytterligare sluta sig till tories många, som anse det höra till fashion och god ton. Hufvudmassan af kapitalister, köpmän och äfven några rika manufakturägare, — idel menniskor, som i andra länder utgöra hufvudpelarne och kämparne i första ledet för det tredje (iiberala) ståndet — äro i England tories. Det högre borgarståndet på kontinenten, som aldeles icke har någon fördel af adelsprivilegierna, är föga intresseradt för deras bibehållande, hvaremot i England ett motsatt förhå!lande äger rum. Den rike köpmannen önskar der få sin son placerad i kyrkan eller i armåen, för att göra honom till gentlieman, och hvem vet, om icke under vissa omständigheter ett baroneteller pärskap kan blifva ho-; nom beskärdt! — Hvem vill väl afstänga sina barn från så lysande utsigter? Deremot äro minoriteten af adeln och penningintresset, de lägre andlige, pluraliteten af dissenters, nästan alla fabrikanter, både rika och fattige, en del köpmän och en mindre del farmers, tillgifne whigistiska grundsatser. De argaste tories, de egentliga High-Tories finner man ibland de förnäma andelige, biskoparna och ibland Country-Squires; de moderata tories ibland köpmän, bankirer och kapitalister, just desamma, som i Frankrike bilda juste-milieu, — något som i England icke existerar. Radikaler träffas för det mesta bland de fattigare manufakturisterna och invånarne i de nyanlagda städerna, — för öfrigt ibland alla klasser. — Det ges vissa hertigar, hvilka äro lika ytterligt radikalt sinnade, som de lägsta fabriksarbetare. Bland de rika äro isynnerhet de från Ostindien och kolonierna återvändande rika kaxarne (Nabobs) att räkna till whigs, emedan de återkomma till fäder-: neslandet med anspråk, hvilka råka i motsägelse och strid med de privilegier, der finnas. Burke anmärker, att öfverallt i landet, der rika Ostindier nedsätta sig, uppstår fejd emellan dem och gamla nobility och gentry. Äfven alla åtskinlige i England bosatte främlingar äro vanligen mer anhängare af whigs, än af tories. Om Tyskarna gäller det, utan undantag. Om Judarna yttrade, redan för 430 år sedan, den af oss citerade Mr. Cize: Ur homme desprit de cette religion mapprit, ue tous les juifs etaient whigs. De äro det ännu i dag, ty tories och högkyrkans prelater äro de, som satt sig emot Judarnes fullständiga emancipation. Då tories utgöra det egentliga gamla nationalpartiet, kan man öfverhufvud anse alla från kontinenten eller ifrån kolonierna ankommande främlingar mindre gynnsamt stämdåa för detta parti. Man is an imitating ereature and lives upor precedente (menniskan är en efterhärmande varelse och rättar sig efter sina föregångare), säga Engelsmännen ganska riktigt, och denna sanning blefve ännu mera träffande, om man framför det enstafviga ordet man satte det tvåstafviga English. Engelsmännen äro efterapande vareiser, rätta sin lefnad efier föredömen och lämpa sina åsigter efter sitt stånds och partis meningar. De hylla icke sitt parti, för det de, efter behörigt öfvervägande, öfvertygat sig om dess grundsatsers riktighet, utan de följa blott impulsen af sina vanor, af uppfostran, intressen och andras exempel. pSome have conviction (några hafva öfvertygelse), säger en engelsk skriftställare, andra äro reasoners (tänkare), anmärker en annan engelsk författare, — men många blotta fanciers (följa blott silt tycke)p. — Om dessa fanciers säger ganska riktigt herr Cize: Semblables ä ces gens, qui voyant deux joueurs galement inconnus, ne peuvent semptcher de sinteresser pour Vun deux et de souhaiter, quil gagne Vargent de VFautre. Chacun donc se fait partie en måme tems qwil strige en juge. — Kunna vi väl tydligen förklara, hvarföre vl, i vår ungdom, vid vår lärares berättelser, tagit parti för Merius eller Sylla, för Cesar eller Pompejus? (Forts. följer.) Fr — EN 9ovANLIG MARKISINNA. En af de sista parisertidningarna berättar följande: Natten till d. 350 Januari fann en patrull på ett torg ett ända till sanslöshet öfverlastadt fruntimmer, hvars rika lysande drägt sällsamt kontrasterade med hennes förnedringstillstånd. Tvenne soldater lyfte upp