Aftonbladet – 23 februari 1846, sida 3

pitlet-skett, från all embetsutöfning såsom prest. och skollärare sig afhålla; öfver hvilka besvär domkapitlet afgifvit infordradt utlåtande, deremot Wennman med påminnelser inkommit; gifvet i Stockholm den 40 Februari 1846. Kongl. hofrätten har de i detta mål ingifna bandlingar sig förelässs låtit; och hvad angår prestmannen Wennmans i besvären framställda invändning att, då lagligheten af omförmälde från trycket u!gifna skrifts ionehåll bordt iden ordning Tryckfrihetslagen bestämmer af allmän domstol pröfvas samt Wennman, i egenskap af skollärare, vore enligt föreskriften i Kongl. Stadgan om folkundervisningen i riket af den 48 Juni 4842 lydande under vederbörande skolstyrelse, som ägde att honom från tjensten entlediga, domkapitlet icke varit behörigt a!t, i anledning af berörde skrift, emot Wenopman vidtaga de åtgärder dem han nw öfverklagat; så enär Wennman i detta mål icke blifvit tilltalad såsom den der genom utgifvandet af omförmälde skrift öfverträdt de i Tryckfrihetsförordningen meddelte stadganden samt jemlikt de af domkapitlet åberopade Kongl. författningar tillika med 43 i Kongl. Förordningen om rättegången vid domkapitlen af den 41 Februari 1687, jemförd med Kongl. Resolutionen på prester kapets besvär den 20 November 4786, Kongl. Brefvet den 7 December 4787 och Kong!. Resolutionen den 20 November 41806, domkapitlet bör döma i de saker, som egentligen angå presteoch skolståndspersoner högre och Jägre, hvad deras embeten och fet i lära och lefverne vidkommer, deruppå hafva noga och allvarlig uppsigt samt afskaffa dem som äro oskicklize; hvadan ock domkapitlet, som uti 43 I af högstberörde Kongl. Stadga om folkundervisningen i riket ytterligare blifvit ålagdt att föra sorgfällig uppsigt öfver anstalterna för nämnde undervisning samt vaka öfver deras ledning och utveckling till uppnående af deras bestämmelse, tillkommer att undersöka om de under dess iaseende varande prestmäns och skollärares angifna fel i läran, samt envär någon af dem finnes bysa och wvidhålla lärosatser, som äro stridande emot Evangeliska Lutherska kyrkans antagva Trosbekönnelser, förekomma att han med: sina villomeningar församlingen oroar, arser Kongl. hofrätten domkapitlet hafva varit behörigt att få sätt som skett, oberoende af -stadganderne uti Tryckfrihetsförordningen i fråga om sättet för åtal af tryckta skrifter, tillse hvad åtgärd kunde erfordras i anseende dertill,. att författaren af ifrågavarande skrift beklädde preste-embetet och jemväl i egenskap af skollärare vore i tillfälle att sina de:uti framställda lärosatser utsprida; och varder alltså berörde invändning utan vidare afseende lemnad. Beträffande således prestmannen Wennmars klagan i öfrigt; så emedan han vid förhör inför domkapitlet bestämdt vidhållit hvad af honom i omförmälda från trycket utgifna skrift blifvit framstäldt och såmedelst förnekat en de! af de lärosatser, hvilka af den Evangeliska Lutherska kyrkan blifvit till allmän efterrättelse antagne och derifrån hvarje prestman genom aflagd ed förbundit sig att icke afvika; vid hvilket förhållande de af domkapitlet i egenskap af läroembetets närmaste vårdare emot Wennman i detta mål vidtagna åtgärder, såsom endast innefattande ytterligare varning och medel att leda honom till eftersinnande af sitt anmärkta förfarande måste anses hafva varit af omständigheterna påkallade, finner Kongl. hofrätten ej skäl att i domkapitlets öjverklagadutslag ändring göra. På den Konzl. hofrättens vägnar: Carl E. Isberg. C. M. Hindbeck. G. Schöne.