Aftonbladet – 23 februari 1846, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: PARTIERNAS STÄLLNING I ENGLAND. (Forts. fr. Lördagsbl.) Partiernas spridning och utsträckning bland de särskilta stånden. I Tyskland sammanfalla de politiska partierna alltid med de olika kasterna eller ständsafdelningarna. Hela adeln är der, efter regeln, rojalistiskt eller aristokratiskt och konservativt sinnad; de deribland, som -visa sig böjda för framskridande och liberalism, utgöra endast undantag. Hela borgareståndet, eller tredje ståndet, är nästan på hela europeiska kontinenten stämdt för framskridande och liberala idter, och de, som icke äro det, bilda endast ett servilt och svagt anhang till börds-aristokratien. Der finnes lika litet någon krämare eller handtverkare af högtory-partiet, som en radikal adelsman eller radikalt sinnad hertig eller grefve. I de flesta länder är bondeståndet ännu en politisk nolla. Helt annorlunda var och är deti England. Röda och hvita Rosens pårtier i 45:e århundradet utgingo helt och hållet ifrån adeln, och bestodo till större delen af landets furstar, prinsar och herrar; som med sina followers och tenants sökte bringa den möjligast största massan, af folket på sin sida. Äfven de sednaste religiösa söndringarne mellan protestanter och katoliker började från öfversta höjden af statsbyggnaden:Den ene fursten var katolik, en annan protestant, en del af adeln och de andra stånden var rTomerskt, en annan reformert sinnad. . Politiska partierna i 47:e århundradet utgingo ock ifrån spetsen af. tory-pyramiden; ty Karl I hade genom sina despotiska åtgärder, genom sin långå regering utan parlament, förolämpat såväl rikets pärer, som Underhusets ledamöter, och i början voro såväl de sednare; som större delen af:de förre, hans motståndare. Först då det nya parlamentet. allt för ifrigt reformerade, återvände. ett parti tillkonungen, såväl af pärer som af Underhusets ledamöter, hvilka trodde, att honomskedde allt för mycken orätt, och så börjades splittringen åter emellan adeln och nationens hufvudmän, samt öfvergick. ifrån dem till-folket.. I Cromwells och Moncks armeer befunno sig många lorder och baroner, såsom republikens trogne tjenare. — Under det engelska revolutionen dref endast några få nofmän ur landet, förde franska revolutionen nätan hela fransyska adeln på schavotten eller i andsflykt. Deraf kommer, att man såväl på whigs som tories sida ser baroner, markiser, ja, till och med kungliga prinsar och konungens bröder. Nuvarande drottningen af England är,icke endast af vanor och förbindelser ifrån barndomen, utan ock af inre känsla och öfvertygelse, whigistiskt sinnad: Äfvenså var Wilhelm III, hela sitt lif igenom, en whig; detsamma voro öck hans närmaste efterträdare, hvilka, så länge ännu pretendenter hotade, frigt upprätthöllo whigs af tories förkastade princip om folkets suveränitet. Flere kungliga prinsar i England ha varit liberale. Den afiidne hertigen af Sussex var ifrig radikal, Hertigen af Su