Aftonbladet – 23 februari 1846, sida 1

RS re een AREA NIONDE STYCKET. Ankomst till Österåds borg. Försoning med riddar Gunnar. Slut. Herr Gunnar satt på Österåds borg, Med sjunkna kinder, bleka af sorg,: Han var så dyster i bågen. ;Hvem seglar så högt med guldrik brand ), Oeh högrest stam mot Österåds land, Framöfver den mörka vågen? Så fager en riddare går i land Och ordnar sitt följe på gräsrik strand, Inunder de grönskande skogar; Så mången kämpe med silfversköld och I gyldene brynja och purpurrock Med honom till borgen sig fogar.n ,x Orm Ungersvän träder för Gunnar in: Hell dig, o riddare! mäktig och båld, Jag beder dig: gif du skön dottren din Som fästemö nu uti mitt våld; Så vill jag skön Aslög fista Med denna ring, som din borg uppväger, Och dertill en ö, den fagraste, bästa Af alla de öar, som No;rige äger.n Orm Ungersvän talte med kraft, och vände Sitt milföre efter fremmande sed, Och guldbjelmen skylde hans panna bred, Att ingen man konom kände. Ur Gunnars bröst gick en suck, och tårea Föll ner på kind. Rätlt gerna jag gaf ) Brand: flöfeln kallale; så på de föriimas fat.g, emedaa den alltid var förgyld.