Aftonbladet – 19 februari 1846, sida 3

Jgrepp förvillas, hans oskuld försvinner, han: -Jbättre jag tillintetgöres. Då ban inkastades: I fängelse, var han ren och oskyldig. Då han ef Iter månadens försmäktande befriades från bo jan — var han det troligen icke mer. Nu ha Jen sjuttonårig gosse med helsofull :kroppsbygg Jnad vanligen en lång lifstid framför sig. Mar Tbereder alltså; genom hans förderfvande, åt samJhällets laglydige medborgare, ett plågoris, si mycket farligare, som ungdomen förlänar honom både kraft och en lång framtid på brottet: bana. Det torde kunna antagas såsom temligen sä Tkert att ganska få, om ens någon busbonde inom vårt svenska samhälle, skulle, i likhet med marketentaren Lundin, med stöd endast af en lös och .obevist misstanke om snattande af 2 rdr, låta i allmänt häkte inmana sin tjenare, helst då denne var en ung och oerfaren persons Lika litet torde, i allmänna sammanlefnaden, Ibortskänkandet af 6 qvarter bränvin anses såsom en förbrytelse, hvarför någon husbonde vill å sin kypare eller bokhållare inför -rätta yrka laga ansvar. — Det var ändock Lundins rättighet, att å sin tjenstgosse yrka allt det lidande, som honom öfvergått. En annan fråga blir, om den offentliga myndighet, som lånat sin arm åt detta en -husbondes förtryck öfver sin tjenare, också utöfvat sina rättigheter i den mening de blifvit honom af lagen gilnz. Vi kunna aldrig föreställa oss, att Sverges lag åsyftar fribetens förlust vid blotta angifvelsen om första resan snatteri. Men förutsatt, alt lagens mening i detta hänseende är dunkel, så skall den måittligaste skarpsinnighbet vara tillräcklig att inse, att det dumma och barbariska nit, som vår polis alltifrån Liljesparres tid intill och med den närvarande, ådagalagt; att häkta för misstanka och snatteribrott, icke kan undgå att bringa samhället den högsta skada. Bland de s. k. försvarslöse, denna förskjutna menniskoskara, som samhället jagar liksom fordom Spartanerne, för ro skull, jagade Heloterna, är arrestering alltid rättvis och i sin ordning. Beträffande åter personer, hvilka åtnjuta laga försvar, blir förhållandet helt annorlunda. — Jag vill förbigå den mera vidlyftiga framställningen häraf, för att endast påminna om det egna förhållande, att staten, genom August Åkerlunds -inmanande och qvarhållande i häkte, emot honom begått ett vida större brott, än den förgripelse, hvarför -han anklagades. För att rätt bedöma det inbördes förhållandet mellan beröfvande al en medborgares frihet och snattande, må vi se till huru lagen, uttrycket af samhällets vilja, betraktar dessa begge handlingar. Snatteri äfven qvalificeradt kan försonas med böter, och straffas, endast i brist af böter; med högst sex dagarsenkelt fängelse. Deremot stadgar lagen i 20 Kap. 7 Missgerningsbalken, jemnförd med Kongl. Förordningen d. 20 Januari 1779: att den, som griper, nbastar eller binder någon oförvunnen eller endast ,förer bort honom emot hans vilja till annan ort, straffas med ett års fängelse och dertill ett hundrade dalers böter. Sker sådan förbrytelss af en embetsman i fjensten, ligger den i tveböte. Staten kan väl icke straffas för det brott den begått mot en sin medborgare. Staten skänker ingen ersättning för det lidande den tillfogat en oskyldig — men statens brottsliga: förfarande qvarstår likväl i vidrig nakenhet — ti:l framtida varning. en Denna vid domstol. nyss afgjorda rättegång innebär, med alla tillhörande omständigheter, hvilka här icke kunnat upptagas, stoffet till en skiftesrik och underhållande -roman. Protokollen i många brottmålsransåkningar skulle man vara färdig kalla romantiska skizzer. Sådant är sammanhanget mellan romanen och lifvet. Den roman som trognast återgifver verkligheten är också den intressantaste. — Om vi blott kände Stockholms hemligheter, skulle vi icke från Seinens stränder behöfva hemta dessa skakande taflor ur menniskolifvet, som uppröra och förtjusa oss. — Sådana tilldragelser, hvilka finnas skildrade i de sista fransyska arbetena, t.:; ex. les mysteres de Paris, ega dagligen rum uti den verklighet, som lefver och rör sig omkring oss; — men ingen betraktar dem, ingen observatör aipptecknar dem: