Aftonbladet – 19 februari 1846, sida 2

öch utan afseende på den andliga rikedomen, kan. hafva ett värdeo t ; j Om man vidare forskar efter hvad förf. antydt för att afhjelpa missförhållanderna, så finna vi, sid. 74: ,Man skall fullständigt förena arbetarens fördel med framgången af företaget, så att arbetet alltid har ett intressentskap i sin produkt. Liksom genom ett trollslag vore arbetet dermedelst försatt i sin rätta sfer. Hoppet, och det friska mod som derunder framgår, skulle höja massorna till medvetande, och sedligheten, hvars medelpunkt arbetet är, skulle från denna centralpunkt utbreda sig öfver menniskolifvet,. Sid. 404: Den hopplösbet, hvilken ur-industrialismen utgår, är egentliga väsendet af det armod, som så olyckligt förbreder sig kring verlden.. Sid. 432: ;Hoppet att uppnå ett lefnadsmål, måste lemnas den öfverbevista brottslingen, likasom hvarje annan menniska. Med hopp förstå vi den säkra tillförsigten att genom egen kraft uppnå det som svarar mot ansträngningarne. Sid. 157: ;Inhemsk kolonisation erbjuder det enklaste och bästa medlet att försörja samhällets alla myndlingar och derigenom göra ärliga, dugliga och belåtna statsmed!emmar af oskyldiga fattiga, af brottsliga fattiga och af vanvårdade barn. Planen härtill utvecklas närmare sid. 137 och följande, och just här komma vi påden punkt, der, så att säga, det otillfredsställande och otillräckliga visar sig. Så snart mina theoretiska forskningar skola gå öfver till verkställighet, visa de sig vanligtvis allenast till en viss punkt sanna: Man måste synnerligen betvifla, det planen för en inhemsk kolonisation kan vara istånd att lemna allsidig bjelp, äfvensom att den kan vara i stort och allmänt utförbar. Hvad det sednare angår, torde det i en spar framtid väl saknas passande låndsträckor för att öfverallt — i alla länder —förskaffa allt hvad fattiga heter, utkomst i kolonier, ty, dess värre, mängden är ganska stor. Men dernäst torde man också sakna personer med egenskaper att ändamålsenligt leda sådana företag. Hvad enskilde i sådant afseende åstadkommit, hvad kolonien Ostwald vid Strassburg uträttat (såsom offentliga meddelanden betyga) och hvad som lyckats Fellenberg i en dylik anstalt vid Hofwyl, har berott af ett lyckligt sammanträffande af gynnande omständigheter, och ännu mera på verksamheten hos utmärkta personligheter. Skall man alltid kunna räkna på samma lycka? En annan författare, Stromeyer, (öber Organisation der Arbeit) föreslår att vidga assuransföreningarne till. personliga olycksfall och förluster, förnämligast till fall af oförvållad fattigdom. Sådana gemensamma garantiers utsträckning till alla ekonomiska och personliga förhållanden måste hafva stort skäl för sig, och hafva det stora företrädet framför alla tattigförsörjningsanstalter, att den fattiga arbetaren sjelf, så länge det är honom möjligt, måste skatta, om än aldrig så Ltet, till denna kassa. I sådant afseende anmärker ock vir författare ganska riktigt, sid. 3: att menniskan icke skall låta försörja sig, utan skall försörja sig sjelf, och sid. 14, den enda. väg som leder till målet är att försätta hvarje mepniska i det läge, der den kan sörja för. sig sjelf, och sedan också ovilkorligen fordra sådant af henne. Här fråga vi: huru? och på hvilket sätt? Och vidare: huru skyddar sig en gemensam assurance; att de fattiga; som lita. till föreningen, verkligen icke förvållat sin fattigdom? och buru skydda sig emot anspråk af dem, som sjelfva förorsakat densamma? Man har väl ännu flera orsaker till utvexterna på samhällskroppen än de, hvilka i denna och andras skrifter blifvit omhandlade. Det är väl icke allenast hopplösheten som gör att arbetaren stadnar utan ändamål för sitt arbete, utan mål för sitt lif. Vi se ju dagligen förmögne personer, med stora syften och friskt lefnadsmål förfalla till timlig och andlig fattigdom. Om egendom och jordkultur skulle innefatta säkra medel att sedligt höja de individer, som förf, kallar statens myndlingar, hvarföre se vi då för våra egna ögon possessionater och landtbrukare gå under? Hvarför förfalla entreprenanta personer, och ej allenast sådana, hvilka hemsökas af: oöfvervinnerliga olycksfall och missöden? Skulle icke bristen på sedlig ———— 2?202