Aftonbladet – 19 februari 1846, sida 2

I högsäte sitter herr Gunnar, i ring De hersar och riddare sitta omkring; De friare sitta vid gästfritt bord, Om Aslög de tala så många ord, Helt höfviskt i tukt och ära. Herr riddare Gunnar, rär skall du då Den lyckolott någon af oss beskära, Med älskliga dottren i brudstol gå? Förviss en af oss densamma bör nå, Om ock den skall skiftas af tärningar små. Herr Gunnar bud efter dottren ger, Här sitta de herrar väl tjugu och fler, Som alla dig bjuda sin ära och fro: Du fylle guldhornet med vin -och bäre Till den, som du korat till makan käre, Med hvilken du önskar att bygga bo, Så gör du din fader nöje och ro. Min fader ej någon jag kora vill, Jag dricker dem alla hjertligt till; Se detta är allt hvad jag kan svara, Min fästeman icke här ses vara: Jag nyss fyllt mina aderton år, pPå kärlek jag mig ej än förstårl Nej, svarade Gunnar, i fager vår, Man rosenknoppen skall bryta, Snabbt ungdomsåren förflyta. Snart fallna bladen och rosen förgår, Och stjelken med törntagg återstår; Till den ej någon sträcker sin hand, Det finns blott en vår och en sommar För lifvet, blott en gång din lifros blommar; Det svär jag vid Gud och Helige And, Att du, uti smyckad högtidsskrud, Skall stå här i salen, en älsklig brud, Förrn solen går. högre upp uti nord. På nyår, och det vid mitt riddareord. ANDRA STYCKET. JAGTEN. ORM OCH ASLÖG FLY. De friare tiden föll så lång, Men ingen från borgen så snart ville dragå; Med samtal och mjöd och vin och sång De låta sig Österåd väl behaga.