Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSÅKER. EN MARKETENTARE MOT SIN KYPARE. Nedanstående berättelse är ett af de många bevisen på, huru lätt en värnlös menniskas timliga välfärd och framtid kunna blottställas, genom den bekymmerslöshet, hvarmed anklagade personer inkastas-.och qvarhållas i häkte. Marketentaren vid Kongl. Svea lifgardes: kasern Johan Erik Lundin begärde den 44 Nov. nästlidne år uti polisvåktkontoret vid Hötorget handräckning af-dervarande-polisuppsyningsmän, emedan hos honom stöld blifvit föröfvad. Polisbppsyningsmännen J. F. Frid-och E. Svensson begåfvo sig, till följd af denna reqvisition, till Svea lifgardes kasern. Marketentaren Lundin anklagade vid deras-ankomst sin tjenstegosse August Åkerlund ätt hafva ur marketenteriets penningelåda olofligen tillgripit en summa af, två riksdaler banko. ,. August Åkerlund erkändå tillgreppet och polisbetjenterne. afförde honom till Kästenhoffshäktet.— Följande dagen inställdes Åkerlund för Kontl. öfverståtbållareenibetet för: polisärender. : Han -undergick den i poliskämmaren vanliga processus: summarissimus, hvarefter målet remitteradestill Stockbolms -kämnersrätt. . Akerlund, som imedlertid qvarhölls i. häktelse, förflyttades till fängelset under rådhuset. ox! Onsdagen den 3 derpåföljande December handlades mölet första gången vid Stockholms kärnnersrätt. : : Då -stadstjenaren uppropade parternas namn, inställde sig marketentaren Lundin personligen. En : tung -florshufva,. kastad öfver hans ögon och anletsdrag, : hindrade : att af hans fysionomi urskilja mer än en högröd näsa, glänsande blått fält. Erinrande sig att rättvisan bar eller åtminstone borde ha en bindel för ögat samt att areopagen dömde .i mörkret, hade Lundin fördolt sitt skinande anlete liksom Moses efter konferensen på Sinwi berg. En stark utdunstning af bränvin omgaf, liksom fordom molnstoden i öknen; : mannes, :som-synbarligen befann sig i ett rus af sällhet eller åtminstone säll af ett rus: Vakt och stadstjenare införde den fängslade August Åkerlund, som. tog sin plats på de anklagades sida. Han var en ännu :ganskaung gosse, liten till växten, med fina, ännu outveckjade former. Hans ansigte var regelbundet vackert. Derutinnan motsatsen till anklagarens; och Atheniensernes -lag, som förbjöd domaren att se anklagare eller anklagade, skulle. äfven beträffande Åkerlund kunnat våra tillämplig, ty det uttryck af barnslig oskuld, som talade ur hela hans varelse, var; särdeles egnadt att till hans förmån intaga en hvar. Ffruktan målade den anklagades ansigte marmorhvitt och fängelseluften hade :tillagt en Tält färgbrytning i gult. Ögonen voro röda af mycken gråt, och rundt kring undre: hälften af desamimas ölober låg en dunkelblå ring, sannolikt förorsåkad af lidande och vanskötsel i fängelsehvalfven..-August Akerlund var enkelt, mer städadt klädd. Hans person bar stämpeln af det djupa, dofva förtryck; som, inom Stockholms fängelser, i tystnad och mörker, mot de arma fingarne kan föröfvas. Sedan anklagaren och den anklagade tridtinnanför domstolens skrank och intagit sina platser, hvar på sin sida om dombordet,; uppläste rättens ordförande den från Kongl öfverståthållareembetet för polisärenden (vulgo: Polisen, kallad) ankomna s. k. remiss eller anklagelseskrift, ipnehållande rapport af de tvenne polisbetjenter, som med målet haft befattning, jemte en kort redogörelse-öfver förloppet vid det inom poliskammaren hållna summariska förhör. Efter denna inledning tillfrågade ordföranden August Akerlund omv hans bufvudsakliga lefnadsförhållanden. -Gossen redogjorde för de märkligaste händelserna i bans hittillsvarande, korta lefnad ungefär sålunda: .;Jag är. född den 23 Oktober 41829 i Knutby socken af Roslagen. Min ännu defvande, fader, Johan, Åkerlund, är rättare inom samma socken. Ar 4843begick jag första gången Herrans Heliga Nattvard uti Wibo sockenkyrka i Upland. I medlet af September månad detta år begaf jag mig, på inrådam af min fader, till Stockholm för att här skaffa mig någon passande tjenst eller yrke. Kort efter min ankomst till bufvudstaden fick jag, genom en i Stockholms Dagblad införd ancons, underrättelse, att för en gosse, som kunde läsavoch skrifva, fanns ledighet såsom kypare uti en källarrörelse vid Österlånggatan. Jag begaf mig till det i annonsen ulsatta ställe vid bemälda gäta. Hör bekom jag den underrättelse,, att den annonserade ledigheten var, icke vid Österlånggatan utan vid Kongl Svea lifgardes kasern vid: Fredriksho. Jag, inställde mig vid Fredrikshof och blef af marketestaren Lundin antagen till kypare. Såsom städsel erhöll jag en riksdaler riksgäldssedlar samt dess a Ta sn Ben