Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 2

förut tjente hos Rysswiks? — Men hvad skulle väl? hon skrifva om? — bekafitskapen med henne hade ju längesedan upphört. Löjtnanten stod ännu och funderade, vägande och vändande; brefvet i handen. : Någon björninna. egde ban icke, det visste han med säkerliet, eburu många björnar han än var bekarjad med; och om äfven någon af dessa herrar ötvertalat sin hustru att teckna utanskriften på ett bref, för att såmedelst bibringa löjtnanten en vänlig påminnelse om skuldens betalande, med thy åtföljande bårska hotelser, i fall betalningen uteblef, så kunde man ju, i alla fall, bryta. och läsa skrifvelsen, då man ändå stod så nära dödens. port, att blott några handgrepp erfordrades. för att komiha derimom. Löjtnanten uppslet således papperet, ty han nändes ej bryta sigillet, som bar ett väl prägladt anglosachsiskt, C, och läste följande: Trolöse,men. dock. ända in i dödsstunden älskade Felix l — En gammal, förskjuten älskarinna! — mumlade: vår : hjelte för sig sjelf. — Jag ger fan alla dumma qvingoknäk, som tro att de, medelst suckar, tårar och klagovisor kunnaåterföra en karl, som ledsnat vid dem. Hvad vill nu: den här Liplisa? — Ackl. hon vet icke huru nära grafvens brädd jag står och huru litet jag kån vara henne till hjelp, icke. ens med att föra henne med mig öfver. den svarta floden: : Dock, :läsom ochtagom sedan .dotta bref till förladdning! Vår dödslystne vän läste således vidare: ,Med darrande och svag band tecknar jag