Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 2

1essa rader, dem jag önskar måtte. komma dig viktigt och snart tillbanda. Plågad af en täande, långsam men obotlig sjukdom, och ö!vergifven af de läkare, hvilkas-sbjelp: jag sökt, har jag ej mer än nigravfå veckor öfriga att jefva. ; Min innerligaste och nästan enda önskan ir derföre att, innan.jag skiljes från detta jorliskay! återse dig: och, om, möjligt, göra dig lyeklig efter min död, då-jag ej fick göra det ander: min -Alifstid. Dock, jag , måste förklara mig tydligare; ty du torde ha förgätit ända till sjelfva namnet af mig och hvarken kunna eller vilja erinra dig den-stackars Carolina, åt hvilken du fordom: svor så många. trohetseder.. Påmihn dig-att; för tio-år sedan, medan du innu var kadett, gjorde: du vid sjelfva Carlberg bekantskap med en då femtonårig flicka, hvilken tjenade hos: Eliots. Denna flicka var jag. Har du en gång erinrat dig mig, så behöfver jag icke påminna dig alla våra möten i parken under månskensqvällarne, samt-alla de: ljufva försäkringar om uppriktig och evig kärlek, som du då slösade på mig... Ack! vi voro båda ett par barn,-obekanta med verlden, och Visste icke att mycket både borde. och skulle vara annortunda. Du torde påminna dig, att jag hastigt kom ifrån Carlberg och im till staden, der jag fick tjenst. på Malmens. Jag tillbringade dock, som du sjelt-kanske vet, icke mer än tre dagar der; förrän grosshandlar F...., som hade förälskat sig i mig, tog mig derifrån och aeckorderade in mig hos enkefru I inn. Der var jag i tvenne år, och de: de grussbandlaren, hvars afsigt var ati sia sig med: mig, så snart jag blefye litet bi bestod mig både