Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 1

te —— EROS —E—O—EEE———— Lä saken, eller passets utfärdande, är afskaffad, uppgifves vara, alt tjenstemännen måste bafva: ersättning för den inkomst passens utfördande tillskyndat dem; men vi förmoda, att dervid tages i betraktande, huruvida vid utfärdåndet af den författning, som införde berörde lösen, ifrågavarande embetsmäns inkomster voro bestämda eller: icke, och om icke denna lösen endast må betraktas som en tillfällig tillökning i tjenstemännens inkomster, hvilken tillagts dem, på srund af en tillökning i deras göromål, och således icke mer är begåfvad med förmågan att taga åt sig häfd än sjelfva passutfårdandet. e—— TEATER. Det som väckt mesta intresset för dagen inom sköna konstens område härstädes, är det för sina. ovanligt vackra dekorationer utmärkta skådespelet Slösaren, hvilket, såsom förut är nämndt, gafs på Nya Teatern för första gången sistlidne fredag; och ehuru vi redan i korthet fästat våra läsares uppmärksamhet dervid, torde dock en redogörelse för stycket icke vara utan sitt intresse. ; Pjesens innebåll är i korthet följande: Julius von Flotwell (hr Torsslow) är en rik adelsman, som med sina egenskaper af en rättskaffens och godsint karakter förenar det felet att i högsta grad vara slösare. Sin rikedom har ban erhållit genom en serdeles egen händelse.Jag utbeder mig att läsaren behagade följa mig bort på en stund ifrån verkligbetens tunga atmosfer, för att på fantasiens vingar göra ett besök i den mystiska och underbara fee-verlden, derom poeterna hafva så mycket att berätta, och derom sagorna ifrån vår barndom ännu hviska till oss med välkända, glada stämmor. Den sköna och ädla feen Cheristane hade af sin drottning blifvit tillåten att besöka jorden och menniskorna, för att bland dem utöfva välgerningar. Den trollmakt hon förde med sig var förvarad i de perlor hon bar i sin krona. Under sina vandringar får hon se en vacker gosse, som ligger och leter i solen utanför sin faders boning; denna gosse är Julius Flotwell. Af kärlek till honom besluter hon att offra honom sina perlor, och hoa framtrollar med dem åt hans far ofantliga rikedomar. — Julius vexer upp i rikedomens sköte: På en jagt möter han en gång eu skön flicka; som var hemma : skogen; han förälskar sig i henne och besluter att låta henne biifva den maka, vid hvilkens sida han ville genomlefva sitt lyckliga lif. Han anade icke att han blifvit tjusad af en andevVarelse. Det var den mäktiga feen Cheristane, denna skogsflicka åt hvilken Julius nu bjöd sin hand. I första afdelnivgen ser man Julius Flotwelt hemma i sitt slott orbgilven af en skara muntra vänner (ty den rike bar alltid vänner — så länge hans rikedom varär). De äro färdiga att draga ät på jagt. Men Fiotwellbar andra tankar i sitt hufvud. Efter en förändring af scenen återser man honom i en vacker skogstråkt, vid hyddan der hans älskarinna, Cheristane, bor. De älskande mötas, och Flotwell bönfaller om sin herrskarinnas hand. Då yppar hon för honöm sin verkliga natur, och den makt, under hvars lagar Hon sjelf är: en slaf; låter honom veta att hon af kärlek till honom offrat allt, på det han skulle blifva rik och lycklig; men att bon nu, sedan hennes sändning var slut och7alla trollperlorna voro förslösade, måste återgå till fee-verlden. Hon 1eler honom till en klippa i fonden; på ett tecken delar sig berget öch fee-verlden öppnar sitt elyseum. Cheristane tager farväl af Julius — den enkla skogsflickans gestalt är i ögonblicket förvandlad, och hon står nu i en. krets af genier skönt förklarad framför den af hänryckning betagne älskaren. Härmed slutar första afdelningen. Cheristane hade väl framtrollat ofantliga rikedomar åt Julius Fiotwell; men dermed hade ran ej erhållit: den gåfvanj, att njuta af sin ycka på ett förståndigt sätt. Han var slösare högsta grad: Detta tyckes hans skyddsgulinna hafvå förutsett, och hon använde sin sista perla till: ett trolleri, det skönaste af-alla: hon nemligen framkallade en ande, som skulle ölja Flottwvell och rädda honom när han hunlit, förderfvets brant. — Pjesen fortgår nu un— ?rwW— —Å—--—-—-.—Lamw emm —