Aftonbladet – 18 februari 1846, sida 1

Ä — UJ— UH f0tHH VN VV MM—— nn skönhet; något tredje rum egde ej bans tanke, för att der inrymma ett. känslofullt hjerta och en ädel :själy och väl var dety ty i sådant:fall hade ju rummet fått stå obebodt, och hvad fins väl otrefligare än toma rum? Såsom en motsats till hr Jeremias Munter, och för att ådagalägga, det vi göra rätt för vårt namn af Barmhertighetssyster, vilja vi med ens taga afsked af den lycklige häradshöfdingeh, utan att bekymrå oss om huru han bär sin lycka eller huru länge denna lycka möjligen kan ha bestånd, för att vända oss till löjtnant Felix von Habenichts, tillse huru han bär sin olycka och i korthet berätta huru det för Honom så olyckligt började året 1845 fortgick och slutade; TR ; g Knappast hade Galathe: Trippelstedt, dagens och balens drottning, dragit sina små, med parisiska glac-handskar försedda händer ur den hänryckte häradshöfdingers, och denne, på en vink af sitt bjertas dam, gått att uppsöka sin dam för den blifvande: masurkan, förrän den stackars löjtnänten, med förtviflån, hämden, döden och alla furier i bjertat, sakta smög sig ut ur danssalen, utan att någon märkte det; ty — som sagdt är, de goda Brackköpingsboerne följde tillräckligt med sin tid, för att ej bry sig om de olyckliga: jag menar sådana olyckliga, som en förskjuten älskare, en afsiskommen spelare eller en förfallen bankruttör. Löjtnanten, som nu var ändå blekare än vanligt, fick således helt ostörd, med hatten i hand, komma ut i tamburn, och der, alldeles som herr Dahlqvist i Läkaren, dock ingalunda: af-härmningt