Aftonbladet – 17 februari 1846, sida 1

tryckande det goda förståndet emellan de begge makterna. De förnäma gästerna visade sig på det angenämaste öfverraskade af denna uppmärksamhet, som var fullkomligt i kinesisk stil. Efter middagen borttogs duken, enligt engelsk sed, och nu följde skålarne. Generalmajorp föreslog först en skål för Drottningen af England och Kejsaren af Kina, med en önskan at de lyckliga förhållanden, som ega rum emellar de två rikena, måtte befrämja ökad gemenskaj och förkofran för dem beggen. — Vid den föl jande skålen, som var för Keying, höll generalen en lång harang. Han betygade först hvilken utmärkelse och tillfredsställdlse han ansåg sig vinna genom tillfället att se Keying som sin gäst, men tillade, att då värden, likasom gästen, vore född och uppfödd till krigets yrken, ärnade han icke upptaga tiden med onödiga komplimenter; utan ville blott försäkrs att han med all en krigsmans öppenhet helsade honom välkommen, och hoppades att yrkesförvandtskapen dem emellan skulle föranleda samma bjertlighet tillbaka. Härvid, — tillade han — bör jag dock icke förgäta den höge representativa och diplomatiska egenskap, : hvilken H. Exe. nu befinner sig ibland oss eller de stora föremål af fred och handelsge,menskap, som H. E, hitkommit! att befästa; noch det är med hänseende till denna egenskar och den af den högsta kinesiska myndighetens prepresentant, som jag får föreslå en skål för Keying, den upplyste statsmannen, hvilken lika mycket vän af England som Kina, ba lärt oss att i honom högakta ej mindre han: politiska talanger än hans umgängesgåfvor. Sedan det högljudda bifall, hvarmed skålen tömdes, hunnit tystna, svarade Keying genast och med mycket behag, att fastän hans talange pbade blifvit alltför högt uppskattade, hade ge neralen likväl gjort full rättvisa åt hans upp rigtighet, och ban kunde försäkra honom, på