Aftonbladet – 14 februari 1846, sida 3

kroppen anställd läkarebesigtning har det betyg blifvit afgifvet, att mannen af: lungsot. och brist på föda alidit; , — Den genom vådelden sist!. tisdag i enkan Lindqvists egendom vid. Svartensgränd tillskyndade skada är af brandförsäkringsverket uppskattad -till 77 rdr bko. Några närmare upplysningar om eldens uppkomst, än de redan meddelade, hafva icke vunnits. 4 — En liten skomakarlärling, Aug. Fredrik Carlsson, var sistl. gårdag inställd till polisförhör, uppå angifvelse om hustjufnad: Gossen hådenemligen under loppet af de sednaste mänaderna från sin husbonde, skomakaremästaren Törnberg, tillgripit åtskilliga par stöflar, galoscher och några näsdukar, hvilka persedlar han sedermera försålt, och så mycket lättare fått afyttra, som han sålt dem för mycket billigt pris; han hade för de i godt stånd varande skodonen begärt och -erhållit blott 48, 24 å 36 skillingar paret, Carlsson erkände sin förbrytelse och blef häktad; målet remitterades till kämnersrätten. Å — En nålmakere hade i går låtit till: polisen uppkalla en af sina arbetare, S. J. Nyman, att stå till svars för ett emellan honom och husbonden sistl! thorsdags afton förefallet uppträde. Käranden uppgaf, att Nyman. nämnde afton plötsligt lemnat arbetet, begärt sina kläder och börjat göra sin toalett, yttrande sin afsigt vara att gå bort. Husbonden hade tillsagt N. att fortsätta sitt arbete, och då han icke velat lyda, gifvit honom ett par örflar. I stället att tåligt underkasta sig denna aga, hade Nyman rusat emot sin herre; fattat honem i strupen :och med sin starka näfve kramat homom så hårdt, att märken ännu syntes derefter. Nålmakaren hade tyckligtvis haft. krafter nog at försvara sig mot den vilösirte tjenaren, hvilken i sitt uppretade tillstånd älven gjort åtskilliga. försök att bitas och rifyas, till dess herrn slutfigen blifvit honom öfvermäktig. Uppträdet hade: bevittnats utaf flera af Nymans kamrater, som stått helt Törsagda och bäfvande för den ursinnige, hvilken Xillförene, efter hvad vid förköret uppgeafs, gifvit dem prof på sitt vilda lynne. . Ben tilltalade nekade med köld till angifvelsen. Nej, aldrig. i tiden har jag öfverfatlit herrn, upprepade han Tera-gånger.. Och då ett par af N:s kamrater betygade sanningen af kärandens uppgifter, sade den tilltålade: bevisa mig det. Målet: blef remitteradt till kämnersrätten, och vederbörande polisbetjente erhölle befallning att om under titjen något klagomål öfver Nymans förhållande i tjensten förekommer, genast inmana honem i häkte; — Flera dtlegomål än vanligt f tjenstefolk emot sina husbönder öfver dåligt eller tinga kosthåll m. mm. hafva i dessa dagar förekommit i poliskammaren, men mestadels varit så beskafrade, att de väckt snarare munterhet än :medömkanr. En tunnbindarelärling hade, efter :kvad vid förhöret upplystes, ingen annan grund till sin -klagen; änsatt hans husbonde om söndagarne lät sitt folk äta köttsoppa elier kål — två -fätter; som Ääcke riktigt smakade hämnde lärpojkes läckra gom: 1 dag jämrade ig en åkaredräng deröfver, att hemma hos hans tusbonde vore så längt emellan måltiderna, men nedgaf att han -degligen fick sina tre mål. 7 — Två vaktmästare hide sistlidne lördags afton kommit. i gräl-och slagsmål med hvarandra på ett läringsställe; följden deraf: blöf, som vanligt, att len -eäe stämde den andre till poliskammaren,; der nålet ett par gänger förevar och vittnen afhördes. Jppträdets förlopp var, att kärander den ifrågaande aftonen inkommit på en krog, der han träfat svaranden och skämtande frågat henom: har! u i.dag köpt någon sjelfdöd gris? öfser hvilket Börjsmål svaranden Hlifvit förbittrad samt rusat å sin vederpart och tilldelat konom nägra slag. Hr polismästaren farn denna sak ganska lumE en, och föreställde wid förhöret i går parterne, ; urusom det skulle lända dem till mera keder att I rlikas, än jatt--processa med kvarandra;: ;ni är G sade han; kamrateri samma embetsverk, och k vinner icke i edra förmäns aktning genom att v der ligga i delo med hvarätfdra; se så, räcks 1 hvarandra handen och försonas såsom ett parq ra karlari n Käranden. var straxt. färdig; äfven svaranden lf, ide ingenting emot en förlikning; :men han unintog derifrån uttryckligen ch tredje kamrat; som p ttnat att svåranden vid det åtalade tillfället va TUSig.— Ja, om Honom är nu icke fråga, så plyste polismästären. Och parterna räckte ut sina händer lill ett hjertt.och trofast handslag. EA RO ———