Aftonbladet – 11 februari 1846, sida 2

att man icke kunde återhålla sina egna. Hva vill ni, min goda madam?, frågade jag benne vänligt, i det jag tillbjöd henne: en stol. Men hon, afböjande min höflighet, kastade sig framför mina knän under snyftningar. Rädda mig, min herre! utropade hon; ni ir doktor, jag har läst det på er skylt; ni är god, jag läser det i ert ansigte.-.. niskall rädda migl..., Jag: ville afbryta henne; men huru hejda en olycklig, som talar om sina lidanden! Och nu begynte den : stackars. qvinnan, till hälften gråtande, till hälften talande, berätta för mig, att hon sedan flere år varit sjuk, att hon bar två barn, att hon har försökt tusen botemedel, utan att nåcot hjelpt, att hon känner sig förgås och :att hon likväl måste lefva, att hon vill det, att hon bör det; och deremellan ånyo kasta sig för mina knän, under utropande: fräls mig, — Döm -om min belägenhet: jag var skakad, förvirrad af tusen motsatta känslor, af tusen olika pligter. At antaga denna titel af läkare, det var att bedraga, icke-med orden: blott, utan äfven med handling. AA: andra sidan, att tillstå för henne att jag icke var läkare, det var att öfverlemna min hemlighet åt en okänds redlighet, som man kunde fresta; ckanske skrämma, det var att blottställa mitt lif; men åter, om jag icke tog henne ur sin villa, var jag tvnngen att vårda henne, och huru kunna det! Jag hade ioger kännedom i medicinen, icke en gång den allmänna, som landtpastorer genom vana och nödvändighet oftast -förvärfva. Skulle jag då gå att leka med dessa sjukdomens och helsans fruktansvärda mysterier, kanske med riördande följder använda naturens: hemliga krafter, förgöra denna qvinna för att rädda mig? Rådlös genom så många motsägande tankar, var jag nära att upptäcka allt för henne och jag uppsteg redan för alt tala; då hon, på förhand läsande ett afslag i mitt ansigle, ropade: Tyst! tyst i det hon lade sitt fiager på mina läppar; säg mig icke, att ni afslår!... Om ni icke går in derpå, skall förtviflan -bemägtiga sig mig utan hjelp, jag känner det.Första dagen ni kom hit, första ögonblicket jag såg er, tänkte jag::se der