Aftonbladet – 11 februari 1846, sida 1

Imedlertid, och under det detta tilldrog si; i brudgummens hus, utrustade och prydde mar jemväl bruden. Ifrån tidigt på morgonen had byns invånare, så till sägandes, hvitklädt den lakan, kantade med blommor, betäckte murar ne; de inre väggarne, altaret, till och med tor net voro omgifna med guirlander; ifrån kyrka ända fram: till prestgården var vägen fullbe strödd med lindoch syren-qvistar, och på båd sidor om samma väg, utbredd der terränge så tillät och: intagande hvarje del af torgplat sen, hade byns. hela. befolkning. samlats, alla sina högtidskläder, allas ögon fästade på pastorn boning; till och med de sjuka hade låtit bär: sig ut, och liksom vid apostlarnes annalkande såg man der lama, blinda, döende, dem likvä icke hoppet på underverk, endast tacksamheten, ditfört. När allt var i ordning och kyrkklockorne gifvit signalen, lemnade gubben bröllopshuset Och, omgifven af presterne, öfverskred han med säkra steg den lilla äng, som gränsa tillbyn, under uppstämmande af en högtidlig psalm. Han trodde sig herre öfver sig sjelf: men då, vid en krökning af stigen, han hastig! såg torget så uppfyldt ...då han såg all denna högtidsdrägt, då han varsnade den lilla kyrkan, enda målet för hans steg sedan femtio år, der han så mycket bedt, så mycket hoppats, så älskat Gud och menniskor, och som, äfven den var förskönad för att emottaga honom, då rördes hans hjertå, hans ben svigtade, oeh redar skakad ankom han till kyrkan. Gudstjensten började — det var en tacksägelse-messa — och ritualets heliga värdighet begynte återge honom sinnesstyrkan, när hastigt — under den tystnad som föregår O Salutaris — hastigt, säger jag, från en af kyrkans hvalfgångar, som bildade ett slags kapell, uppstämdes en hänföran de chör af röster, hvilkas klara, silfverklingan de friskhet man icke skulle väntat af menni skoröster, åtminstone icke här. Den gamle pa