Aftonbladet – 9 februari 1846, sida 3

a ee te UR ENN VE 9 PAREN 18vanligen med undantag af den, som sett de en:l skapas; ty det är endast få, som vid första a; Y-I blicken igenkänna odödlighetens prägel på e aflsnillefoster; mängden måste först bida till de edlen mera framskriden tid förmår skåda den oc it-I med ära öfverhöljer det namn, som aktad na lringa, så länge dess egare ännu vandrade elljorden. Ty tidens framåtskridande i konstver inlden består måhända mindre i att frambrint Mi nyartade företeelser, än uti att lära förstå oc e-Itillegna sig allt det stora, som förflutna tide n-) hvarf lemnat den i art. Vi hafva uppställt trenne olika fraktioner I tonsättare; till hvilkendera den konstnär bö räknas, hvars offentliga produktion vi nu vilj ; försöka att bedömma — derom torde väl blan den äkta sångens vänner blott en röst finna: I Det behöfver för öfrigt ej sägas, att äfven de förträffliga bar. sina nyanser, sina grader, oc icke vilja vi påstå, att ju ej åtskilliga blanc Nordbloms inbemska konstbröder kunna mät sig med bonom i uppfinningens rikedom, i fan asiens flygt, i uttryckets energi och mångfald Deremot veta vi få bland nyare tonsättare verk, som ega denna skatt af enkel skönhet oskuldsfull innerlighet, idealisk renhet och vär. dighet, hvilken utmärker Nordbloms arbeten och förlänar flera bland dem ett klassiskt värde Ty det är ej graden af snillet, det är dess ka. Slrakter, som åt ett konstverk förvärfvar denn: I egenskap. Den harmoniska karakter, som råder i NordIbloms sångkompositioner, fulländas genom en exemplarisk formell hållnivg, som icke ens i .Ibans obetydligare arbeten sviker honom, en fullkomlig renhet i satsen, en sann deklamation, , och den aldrig missbrukade kännedom om rösten och dess verkningar, som hans mångåriga studium häraf förvärfvat honom. De Nordblomska sångverkena skänka sålunda icke allenast konstvännen en rik njutning, utan kunna äfven till en ej ringa del uppställas såsom mönster för de sångkomponister, hvilka rikta sin håg till ett högre mål än dagens förgängliga bifall. Hr Nordblom uppträdde denna afton egentligen i egenskap af kompositör. Hans första nummer, en mästerligt hållen aria (för sopran eller tenor), utmärker sig genom alla de egenskaper, vi ofvan omnämnt såsom tillhörande minga af Hr N:s arbeten. Den själfulla, okonstlade melodien genomföres på ett naturligt, men dock intressant sätt, och stödjes af lika enkla harmonier. En lugn, fridfull anda hvilar öfver det hela, vid hvars åhörande man erfar samma känsla, som då man en sommarafton betraktar ett skönt, stilla landskap, belyst af den nedgående solens strålar. Imedlertid förmådde hvarken kompositionens skönhet, eller mamsell Fundins i hvarje hänseende värdiga föredrag deraf framlocka mera än ett temligen matt bifall; men man är ock van vid ett helt annat slags konsert-arier. — De tre körerna ur kantaterna vid Konung Carl Johans jubileum, och vid Ko; nung Oscars kröning voro äfven af Hr Nordbloms komposition, och utmärkte sig genom ett s enkelt, men gediget arbete, förnämligast hvad ! den vackra och effektfulla stämföringen beträf: far. Den sista bland dessa nummer syntes ref. bäst lyckad i anseende till den lifligare omvexling, som författaren här anbringat. — Äfven Fäderpeslandet, (studentkör) tog sig ganska väl ut med sin friska och lifliga färg. — Såsom sångare uppträdde konsertgifvaren uti en bas-h aria (F dur) af Mozart — ett bland den store e mästarens herrligaste verk af denna art — samt Ä ati en ganska intressant aria med mans-kör ur Elisa, af Kublau. Hr Nordb!om hade förnämigast i den sednare pjesen tillfälle att visa sin olida sångmetod, äfvensom sitt betydliga röst-o omfång, ehuru hans röst för öfrigt numera icke Id: ldeles är hvad den fordom varit, och dessitom i anseende till en påkommen heshet ej unde taga sig rätt fördelaktigt ut, helsti! låsinstrumenterna i första pjesen ackompagterade alltför starkt. — Ännu tvenne sånger f konsertgifvarens komposition gåfvos denna fton, nemligen Ungmön i lunden och SYlik eny. Den förra, ett af författarens äldre arde eten, röjer genom sin svårmodiga, ehuru di j alltför veka melodi och sin bestämda rythm kä n ganska träffande uppfattning af poemet, som ) mi saktadt sin elegiska färg dock ej är utan en )2! äkt af jägarlifvets raskare karakter. Den sed-9C are, ett genomkomponeradt stycke, är enligt ef:s åsigt att räkna bland de mest lyckade sångompositioner, som den sednare tiden kan uppsa. Ett innerligt ljuft behag andas i dessa tu ner, som sluta sig så noga till textens ord,luse t båda tyckas vara skapade i ett och samma left sonblick, och öfver det hela hvilar en Mozar-så sk klarhet och adel). Dessa båda stycken tog öngos af en musikälskarinna, och vi tro oss)ku fela mot grannlagenheten, då vi yttra vår igt, att de svårligen kunnat återgifvas på ett ed andan i poesien och musiken mera öfversstämmande sätt. Den rena stylen, den poeka lyftningen i hennes föredrag bevittnade . en gång en utmärkt musikalisk natur och 10 Ikännagåfvo den solida mästare, som gifvit den kre så ädel riktning. Af samma musikälskarinna ja rde vi ock en ganska intressant folkvisa, samt än rätt graziös duettino af Rossini, den hon han ng tillsammans med en amatör. Hennes prebko tioner emottosos med stormande bif:ll och j