Aftonbladet – 9 februari 1846, sida 2

RR ———L— LS Ifrån en annan sida betraktadt, kan kalla det — lättsinnigt. Snart sutto musikanterna på sina bestämda Platser uti den för tillfället författade orkestern; — allting var färdigt, instrumenterna stämda, och man väntade endast På ett öfverenskommet tecken, för att blåsa upp. Men hvad skulle man väl blåsa upp, polkan eller mazurkan ? — Ja, det berodde just på tecknet. Må man imedlertid, om man kan, föreställa sig de båda älskarnes alltjemt stigande själsspänning, deras väntan och deras längtan, samt huru de, med återhållen andedrägt spetsade öronen, för att af den förssa tonen hemta lif eller död. En mindre stark natur hade dånat för länge sedan. Andtligen utträdde festens drottning, mamsell Galathe, i balsalen; jag tror, att hon var mera skön, mera förbländande än någonsin. Under väl bibehållet lugn vinkade bon med blomsterbuketten (icke med näsduken) till orketern. I samma moment höjdes stråkarne, klarinett och valdhorn saltes för uppblåsta munhar. Nu framtrillade den första tonen, — den: undra — tredje — af tonerna blefvo: ; MASURKAN: Polkans fall var således fullkomnad! — Den jertlösa allmänheten är alltid färdig att smäda wvarje fallen storhet; men må förtalet och sati en fritt kasta sina uddhvassa pilar, må man fva sin qvickhet i skandalösa anekdoter om: polkasvin af äkta race, veritabla polkagäss 8 v. Hvarje stor och upphöjd idee trotsar! I ( I lt t ( s L