dylika låga anfall, och polkan skall evigt lefve t minnets verld! Jag har nu endast att tillägga, att de närmaste följderna af polkan ? Brackköping för öfrigt voro tre förlofningar och ena bankrutt. j Men löjtnanten? — löjtnanten ?, frågar kanske någon liten känslofull varelse. Ja löjtnanten, han blef säkert nycket olycklig, gissar jag; men jag måste bekänna min svaghet, Alskvärda lilla varelse, jag har den. ovanan, att när jag väl fått en hjelte rikligt olycklig — då bryr jag mig alls icke mera om honom, då afstår jag honom godvilligt till mera gråtmilda förmågor, och gudskelof, vår lilteratur saknar ej sina barmhertighetssystrar. SLUT.