Aftonbladet – 9 februari 1846, sida 2

bon, den ringare mannen mpjuta i förbållande sin andel af anslaget för undervisningen och ingen annan aristokrati fördragas än den, som kunskap och talanger kunna förskaffa sig, antingen omedelbart genom ett öfverlägset snilles inflytelse på sinnena, eller ock medelbarligen genom den makt, som alltid blifver en följd af ärligt och lyckligt förvärfvad förmögenhet; — ju mera, säga vi, representanterna sträfva att jemna förhållandena, så att grundlagen skulle blifva till nytta, icke endast för embetsmännen och samfundslifvets. bögre kretsar, utan äfven för den ringare, den behöfvande; — ju mera har ifrån ett visst kotteri missnöjet yttrat sig mot de frisinnade representanternas parti, hvilket man, för att göra det förhatligt och misstänkt samt för att vända röster ifrån det, stundom kallat bondepartiet, stundom rent af råhetens och snikenhetens,, 0. s.v. Aldrig har likväl detta missnöje yttrat sig så högröstadt som sistl. år; då det efter storthingets slut till och med bar prägeln af brottsliga stämplingar mot sjelfva konstitutionen; ty såsom förbrytelse må väl anses, att flera ynglingar i vissa tidningar, genom en falsk framställning om storthbingets verksamhet och genom uppdiktade berättelser om flera ibland storthingsmännen, söka att väcka allmänt missnöje med den bestående statsförfattningen; och såsom en uppenbar förrädare mot nationen uppträder slutligen en, som, på sält man sett, offentligt uppmanar Konungen att bryta sin åt konstitutionen svurna ed. Dessa ynglingar äro alldeles af samma halt och af samma tänkesätt som de, hvilka sammanrotade sig med Tarquinius för att tillintetgöra den republikanska statsförfattningen i Rom. Födde af de mera ansedde familjer i landet, vande från barndomen vid alla lifvets beqvämligheter, förkälade till stor del både till kropp och själ, så att de förskräckas vid tankan uppå att kunna behöfva föra ett tarfligt och verksamt lefnadssätt; bildande sig efter de u:lefvade pariservällustingarnes mönster; sålunda endast egande för ögonen det fina sällskapliga salonglifvets njutningar och endast trängtande efter en lysande ställning på embetsmannabanan, kunna de icke vara belåtna med en statsförfattning, som är hatare af all gunst, af alla slösaktigt utstyrda embeten, och som kräfver duglighet och ordentlighet, samt hårdt straffar dem, hvilka oaktsamt behandla statens medel. Det fattiga Norge kan icke föda någon adel; men dessa ynglingar vilja lefva som adelsmän; såsom studenter sätta de sig redan i en gränslös skuld, för att gå lika grannt klädda som lordens son i Bow-Street eller som pariserdandyn i Palais-Royal;de slösa penningar för att vara de förste i rid och danskonsten; deras vigtigaste studium är dramatiska prestationer, deras största stolthet att kunna blifva inbjudna till ståthållaren. Att lefva såsom familjfader med ett embete på 3 till 3590 speciedaler, är en alltför kälkborgerlig handling i deras ögon; nej det fordras minst t(usentals åt en man af god ton,, för att inträda i äktaståndet; och spelar emedlertid Cupido dem ett puts — såsom det stundom händer — så att de såsom kopister eller extraordinarier nödgas framställa sig med den lilla skälmska, som den gången gjort dem ett streck i räkningen, framför altaret, då anskaffa de sig ett amöblemang såsom ägde de rikdom, och spara ingen utgift då vat vUlorusV 1CKE, lådkta hu då och deras liktönkta, om vi hade en enväldig konung; en Dö e nog förr eller sednare bilda i Norge en Adel, och göra oss till Adelsmän, ty vi äro fint, förnämt folk, väl bevandrade i allt hvad bhörer till hoftonen; med adelskapet skulle vi få privilegier; med Privilegier, skattefrihet för våra Bersoner; höga embeten skulle då blifva rikt utstyrda och vi skulle blifva insatte i dessa höga embeten i egenskap af Adelsmän. Borrt derföre med Konstitution och Grundlag, ty denna lag är dock en bondlag; den gifver bonden och den ringare stora rättigheter; men . dessa åt andra gifna rättigheter blifva ett slafVeri för oss, emedan de tvinga OSS, såsom embetsmän, att föra ett ordentligt och sparsamt lif, om vi ej vilja sluta på Munkholmen eller ; Akershus (fästningar)! förfärliga tanke! Jal hvad skall väl slutet blifva? Nej! erkännande för ; vår skull nödvändigheten af en förändring, vilje 1 vi för det första vara öfverens om att utså ; lt möjligt mMissnöjes frö mot Thingets så kalf ade liberala medlemmar, under det vi påbörda, bönderna alla de misstag som vi kunna utundera, och framhbafva de lagbeslut, hvilka h nafva väckt mesta missnöjet, såsom utgående lf; från dem. Det skulle vara ett ofantligt dumt f. treck af oss, om vi ville göra allmänheten iekant med, att den för nationens pluralitet öga välkomna Handelsoch Handtvarkolagan