Aftonbladet – 5 februari 1846, sida 2

gadt till andel i detta skydd, eller ock att i ett land, tryckt af en ofantlig statsskuld och tunga skatter, det är nödvändigt att industrien skyddas emot främmande täflany; eller ock. slutligen att den stora massan, den arbetande klassen af folket, icke har något interesse i denna fråga, att arbetslönen rättade sig efter priset på lifsmedel, att höga pris medförde höga arbetslöner, låga pris deremot låga arbetslöner. Ytterligare kan man säga, att landtbruket är berättigadt till skydd, emedan det betungas af särskilda och egna bördor; men detta rörer mera en rättsfråga än politiken. Förfäktarne af prohibitifsystemet kunna säga, att jag alltid ansett åkerbruket berättigadt till detta skydd; men det står ju i vår makt, att undanrödja verkan af detta skäl, derigenom att-vi bevilja en ersättning i fall systemet förändras. De trenne första invänningarna emot skyddstullarnes upphäfvande grunda sig på hvad man anser allmänna politiska skäl gifva vid handen; men den sista innefattar en rättsfråga, och beviljandet af en ersättning kan undanrödja den invänning, som hemtas från denna. Jag villicke beröfva någon af dem, som a priori, utan att hafva tagit erfarenheten till råds, kommit till den slutsatsen, att skyddstullssystemet ej längre bör fortsättas, det ringaste af den förtjenst, som dem tillkommer; förnutsskälen öfvertygade dem, innan erfarenhetens viltnesbörd ännu var kändt. Men för min del erkänner jag, att det är de trenne sista årens erfarenhet, som hufvudsakligen förändrat mina åsigter. Jag har baft tillfälle, att dag för dag jemföra följderna af det friare handelssystem, : vi försökt under de trenne sista åren. Vi hafva under denna tid följt en annan grundsats än skyddstullens, nemligen att efterhand borttaga skyddet för den inhemska industrien. Jag har haft tillfälle jemföra resultatet under perioder af öfverflöd och låga priser, med perioder af brist och höga priser. Jag har med noggrannhet observerat verkningarne af det ena och af det andra systemet, nemligen först det, som jag oaflåtligen följt de trenne sednare åren eller snarare de 3 åa 6 sednare åren, nemligen att upphäfva skyddstullarne för den inhemska industrien, och sedermera det, som vännerna at skyddstullar rekommendera. Jag har äfven haft tillfälle att dagligen förnimma verkningarne af handelsfrihet och, jemförelsevis, öfverflöd af varor, på stora samhällsinteressen. Jag har icke underlåtit att gifva akt på förflutna års resultater, och jemföra dem med resultaterne för de 3:ne sednaste åren. Den slutsats, till hvilken jag kommit genom dessa noggranna iakttagelser; har varit den, alt de argumenter, jag fordom begagnade, icke längre hålla stånd (bifallsrop) — att de sista trenne årens erfarenhet visar, att arbetslönerne icke bero af priserna. Jag tror icke, att för det prisern2 äro höga, arbetslönerna äfven nödvändigt äro så med, eller att låga priser oundvikligen medföra låga arbetslöner (bifall): Jag anser det icke mera för mig möjligt, att påstå — och detta är icke någon ny tanka — att skydd för inhemsk industri är nyttig för densamma (bifall). Jag yttrade förlidet år, i anledning af en ädel lords motion om handelsfrihet, att jag ansåg skyddstullsystemet halva vuxit upp med vari valsvand, och att man borde behandla det försigtigt och varsamt; men efter de förändringar vi gjort i tariffen under de 4 sista åren, är det numera omöjligt påstå, att skydd för den inhemska industrien i sig sjelf och abstrakt är en densamma tillkommande rättighet. Hvad det argumentet angår — hvilket jag bekänner gjort på mig ett starkt intryck och har betydande auktoritet för sig — alt för det vi hafva en stor statsskuld och tunga skatter, är det omöjligt för oss att utan skyddstullar täfla med främmande länder, så har detta argument varit underkastadt pröfning de trenne sista åren, och såvidt erfarenheten gifvit utslag, har det visat sig, att en stor statsskuld och tung beskattning låta förena sig med öfverflöd och låga priser på lifsmedel. Jag går nu att framlägga mina bevis, hemtade från de sista 3 årens erfarenhet. Först, hvad arbetslönerna angår, kunna vi väl neka, att under de sista trenne åren — jag menar dem, som föregingo -sistlidne Oktober månad — priserne voro jemförelsevis låga? Och likväl stodo aldrig. arbetslönerna högre, än just under dessa år. Om man tager de trenne föregående åren, så finner man höga priser och låga arbetslöner (hör, hör). Här hafva vi för oss 6 år, under de 3 första höga priser och a —— ALA