Aftonbladet – 5 februari 1846, sida 2

ändamålsenliga ombildning, samt yttra sig angående de grundlagsförändringar, sora deraf må föranledas. Till ledamöter i nämnde kommitt har Kongl. Maj:t utsett: justitierådet, kommendören med Stora Korset af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden Erik Wilhelm Bredberg; rikets ständers justitie ombudsman, vice presidenten i Svea bhofrätt, riddaren af nämnde orden Carl Ludvig Landinz biskopen, kommendören med Stora Korset af samma orden, theologie doktorn Hans Olof Holmström; kammarherren, friherre Carl Åkerhjelm; kammarherren, grefve Henning Ludvig Hugo Hamilton; förste expeditionssekreteraren, departementschefen i kongl. generaltullstyrelsen, riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden Johan Fredrik Fåbreus; kyrkoherden i Mora, kontraktsprosten, theologie doktorn Per Gustaf Svedelius; ryttmästaren, friherre Wilhelm Fredrik Tersmeden; professorn vid Upsala universitet, magister Olof Wingqvist; grosshandlanden i Stockholm, rikets ständers fullmäktig i banken Franz Schartau; handlanden i Malmö C. J. Kock; brukspatronen Mauritz Sahlin; f. d. talmannen i bondeståndet, rikets ständers fullmäktig i riksgäldskontoret Hans Jansson från Elfsborgs läns. f. d. talmannen i nyssnämnde riksstånd Anders Eriksson från Örebro län, samt f. d. riksdagsfullmäktigen i samma riksstånd Pehr Sahlström från Stockholms län; och har Kongl. Maj:t täckts i nåder uppdraga åt justitiestatsministern alt, så ofta hans embetsgöromål det medgifva, öfvervara kommittens öfverläggningar och då föra ordet, dock utan att i kommittens beslut deltaga; hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat, att, när justitiestatsministern ej är tillstädes, främste närvarande ledamoten skall vara ordförande. Detta är således det af svenska folket med så mycken nyfikenhet emotsedda valet till representationskomiteen. Då Aftonbladet ibland pressens organer kanhända är den, som lagt mest vigt vid denna tillsättning, såsom ett uttryck af regeringens egna tänkesätt ijfrågan, såföreställe vi oss att en stor del af allmänheten äfven har anspråk på att höra Aftonbladets tanka om valet. Vi äre likväl till största delen befriade ifrån detta besvär, om läsaren behagar erinra sig den synpunkt från hvilken Aftonbladet förut uppfattat hela frågan, ty deraf följer då klart, att denna sammansättning visserligen icke är alldeles sådan som vi föreställt oss densamma böra vara. Postoch Inrikestidningen har i detta hänseende karakteriserat den i vår tanka så riktigt, att föga dervid är att tillägga: komiten är, heter det, såsom straxt synes, blandad, såväl i afseende på stånd: som politiska tänkesätt. Den består af konservative, medelvägsmän, reformvänner och radikale, (det sista är likväl temligen svårt att upptäcka, men det gör ock mindre till saken) Men icke blott dessa fyra meningar få representanter inom komiteen, äfven skiftningar inom hvardera färgen förekomma., Derefter tillägges: adetta i afseende på tänkesätten; i afseende på de politiska förmågorna är nästan ingen enda stor, vi önskade kunna tillägga: ingen enda liten. Post och inrikes tidningen, som i samma nummer fortsätter den långa ultrakonservativa litanian emot representationsreform med samfäldta val, döljer, också icke sin förhoppning att, om detta utskott af 435 personer, tagna ur alla folkklasser och inom alla hittills uttryckta tänkesätt i reformfrågan, för att försöka komma öfverens om ett förslag, — icke kan tillvägabringa ett sådant, så är detta det bästa beviset, att med frågan måste hafvas anstånd ete. Om premisserna i denna slutledning äro riktiga, bvilket knappast torde kunna bestridas, så är det äfven lätt att inse hvarföre vi hade föreställt oss att komitea bordt blifva bildad något annorlunda, än den nu blifvit. Man kan hysa en ganska fördelaktig tanka om pluraliteten af komitens ledamöter; man kan gifva allt möjligt afseende åt regeringens grannlaga ställning; man kan således fullkomligt dela den önskan att det måtte gå för sig att jemka, och likväl tvifla på framgången deraf. Skulle vi i det fallet fösta vårt Lopp vid någonting, så är det att en betydande piuralitet bland ledamöterna består af män, som äro konungen personligt tillgiflne och säkert gerna rätta sig efter H:s Maj:ts önskningar, samt att det förslag, som i sinom tid kommer till stånd, bör anses såsom identiskt med konungens egna tänkesätt. Detta är redan ganska mycket; ty vi äro förvissade att konungen nogsamt inser, att nationen å sin sida aldrig kan gå in på att