Aftonbladet – 4 februari 1846, sida 2

— OO VV VV troliga möda det kostade Brita att komma fram dermed. Det skulle vara alltförmicke bra om jag kunde . . . om jag finge .. . om herrskapernz tilläte . . . si, jag skulle så gerna vilja ha mig en ... . guldringl... Brita, Brita! hvad tänker du på? en guldring på din gamla knotiga, grofva arbetsnäfve Vi undra storligen hur det skulle se ut, eller för att tala allvarsamt, Vi undra hvad ding gynnare och vänner skulle tänka om någon al dem hörde dig tala så! För si, när nu herrskaperna, som äro så goda och hjelpa mig med affaderna, sätta in alla pengarna i sparbanken, och det väl kunde hända, att barnen blefve sjuka eller vi annars kunde hitta på att komma i behof, så vore de så innerligen bra att ha en guldring, för tocke tar di emot på — assistansa.... Ja så, det kan så vara, vi fruktade att mor Brita var befven högfärdig. Flera af de ädla, som uppsökt familjen i des: bedröfvelsetid, och såmedelst visat deltagande för dessa anspråkslösa och ärliga varelser, lärs hafva lofvat att icke heller framdeles glömme dem; om så är, finna de den lilla boninger mycket förändrad. Nöden, som hittills från hvarje vrå af rummet, med håliga ögon blickat den inkommande emot, har dragit sig undan; den hvitlimmade spisen, de snygga möblerna, — flickan, som på sina fristunder — hon får nu gå i skola — leker bredvid sin lille broders sjuksäng — utgör en treflig och behaglig tafla, hvars anblick skall, bättre än något arnat, tolka för eder tacksamhetens språk! Men jag fruktar att j kanhända icke finnen fader Carlsson vid spishällen mera, ty han ämnar begifva sig af endera dagen till Roslagen, för att underrätta sin gamla svärmor — en nära 80 års gumma, som der försörjer sig med spånad — om doitrens lycka. Han gjorde en dylik färd för par år sedan, hvilken kostade honom tolf skilling i respenningar, nattqvarter och dagtraktamente, ett för allt. Han vandrar af fotledes och medför, vi veta icke huru