Aftonbladet – 3 februari 1846, sida 3

för stadens alla fattiga, jemte dess pigpersonal började finna denna snöda verld alltför tung: och sedan hon genom bref underrättat sina .anhöriga om sitt beslut, påträffades hon en vacker morgon hängande i vinden. Från denna sin tvetydiga ställning blef hon likväl i största tysthet förlossad. Saken blef fördunklad, och slutligen — tack vare penningens makt! — alldeles nedtystad. Den rika enkefru S. blef med stor pomp och ståt begrafven, och hvilar nu i staden E..... s vackra kyrkogård, der en dyrbar grafsten med gyldene inskrift täljer hennes dygder och förtjenster, och de efterlefvandes djupa saknad!!! — Men i galgbacken vid N.... hvila sjelfmördaren Skomakare-Henriks förkastade ben! Men du, hvars deltagande hjerta förirrat sig ända hit, stanna, o, jag ber! ett ögonblick här med mig. Det är en mild vårnatt; men tunga skyar draga fram och åter öfver himmelen. Då och då framskymtar månen, men besynnerligt nog, blifva molnmassorna riktigt hemska att åse vid detta ljus. Ack! det är en bild af hoppet om försoning, i den lifdömdes hjerta; ty denna förhoppning är blott en skarp belysniog af afrättsplatsens och dödens alla fasor, ty huru kan hon väl i denna hemska stund tro, att Gud, detta rena och milda, men också fruktansvärda och mäktiga väsende, skall hafva mera öfverseende med hans fel och laster, än hans likar, hans felande och svaga likar? Hör du vinden, som suckande sveper genom skogen, oOfvanför galgbacken? Den vittnar om deras ångest! Hör du de oskyldiga blommorna, som prunka vid foten af galgen? Hör du de på en gång