Aftonbladet – 3 februari 1846, sida 3

att det ej vore otroligt, att ett sådant samtal egt rum; ty, såsom han sade, Gustavi gick den tiden och efterhörde polisnyheter åt Aftonbladet, och polisbetjeningen roade sig då ofta att inbilla honom allahanda galenskaper. Gevaldigern Jäderin inlemnade några diariibevis och utdrag af poliskammarens protokoller, hvaraf inhemtades, att gardisterna Wahlgren och Carlsson, som vittnat i denna sak, äfvensom gardisten Garnström, som i dag skulle höras, varit reqvirerade till inställelse i polisen, icke d. 435, men d. 16 Moaj 18453; ett bevis att vittnet polisuppsyningsmannen Lindberg d. 45 Maj varit på vakt, och således ej skulle kunnat tillstädesvara vid omvittnade uppträdet i poliskammarens förmak och i skrifrummet; och ett bevis att gardisten Wettergren — som uppgifvit ändamålet med sitt besök i polisen vid nämnde tid hafva varit, att utfå några honom tillhöriga saker, som blifvit anhållna — icke utfått sina saker förr än d. 24 Maj. Wettergren förklarade, i anledning af det sistnämnda betyget, att han i det uppgifna ändamålet inställt sig i polisen flera dagar förgäfves och att han ännu icke derifrån erhållit sina saker. Derefter afhördes nedannämnde vittnen: 1:0 pigan Carolina Nyström, som år 1843 varit i Odins tjenst, berättade, att gevaldigern Jäderin d. 15 Maj nämnde år hos Odin gjort ett besök, hvars ändamål tyckts vara att söka efter karlar. Hon hade ej hört hvad som blifvit yttradt vidsam-: talet emellan Odin och Jäderin. 2:o polisuppsyningsmannen Backman, som berättade att Jäderin d. 143 eller 46 Maj fört Odin genom poliskammarens stora förmak in i skrifrummet, hvarvid J. dock ej gått våldsamt till väga. Odin hade vid tillfället frägat: hvarföre skall ni göra .så åt mig? jag har ju intet ondt gjort. Vittnet sade sig ej kunna bestämdt uppgifva om gevaldigern Thomasson tillstädesvarit vid tillfället, emedan folkmängden i förmaket varit stor. 3:0 gardisten Garnström vittnade i öfverensstämmelse med förut afhörda gardisterna Carisson och Wahlgren, att vittnet en dag i början af Mej 1843 varit i poliskammaren, och att gardisten Carlsson då gjort vittnet uppmärksam på huru Odin blef misshandlad, hvarvid vittnet rest sig upp och sett Jäderin och Thomasson en på hvardera sidan om Odin hälla honom i krsgen och draga honom in i skrifrummet, hvarvid Jäderin med knytnäfven tilldelat Odin två slag i nacken. Gevaldigern Jäderin åberopade det ofvannämnda diariibeviset, att Garnström, likasom Carlsson och Wablström, varit reqvirerad till inställelse i poliskammaren den 16 Maj, och gevaldigern Thomasson erinrade, att det uppträde, om hvi!ket nämnde gardister vid omherörde tid skolat höras, timat lördagsaftonen den 13 Maj; att således reqvisitionen af gardisterna ej kunnat expedieras förrän på måndagen den 43 och inställelsen ej ega rum förrän derpå följande dag, den 46. 4:0 polisuppsyningsmannen Thörnqvist förtäljde att han vid omstämda tillfälle sett Odin gå genom förmaket; att en person, hvilken vittnet ville minnas varit numera afl. polisuppsyningsmannen Lundberg, lagt sin hand på Odins axel och sagt: var så god och stig in och sätt sig,, semt att Odin skrattande efterkommit denna uppmaning. O. hade vid tillfället icke blifvit förfördelad, hvarken med ord eller gerning. 5:0 polisuppsyningsmannen Oven vittnade, att han vid middagstiden en dag i medlet af Maj 1843, sett bokhandlaren Odin sitta på en stol i det s. k. skrifrummet och gevaldigern Jäderin stå framför honom, hvarvid parterne ordkastats med hvarandra; att vittnet ej bestämdt kunde påminna sig om något oqvädinsord vid tillfället utdelats, men väl att Jäderin till Odin yttrat: nu sitter du här för min räkningo — och dä I. derpå vändt sig om för att gå, hade han fällt ordet tjufstryker,. Vittnet kunde dock ej bestämdt säga, om detta ord varit riktadt emot Odin. Straxt efter Jäderins bortgång hade äfven vittnet lemnat rummet och sedermera ej sett något derstädes förefalla, som förtjenade uppmärksamhet. Ovens förklaring, att han ej kunde bestämdt säga, om Jäderin yttrat ordet tjufstryker till Odin, framkallades af gevaldigern Jäderins fråga, om han dervid vändt sig direkte till Odin och icke möjligen med detta ord tilltalat eller menat någon annan. Kärandens rättegängsbiträde frägade i sin ordning, om ordet tjufstryker vore Jäderins favorit-: uttryck. Härpå svarade vittnet: det vet jag icke. 6:0 polisvaktmästaren Sköldberg hade i saken intet att upplysa, emedan han ifrågavarande dag hela tiden varit inne i sessionsrummet. 7:0 Plåtslagaregesällen Ågren sade, att Odin oftaberörde dag gått genom poliskammarens förmak och in i skrifrummet; att Jäderin lagt handen på Odins axel i dörren emellan lilla och stora förmaket, och att Odin ganska villigt följt med honom; att någon af uppsyningsmännen i dörren af skrifrummet bedt Odin vara god och sitta; och att de polisbetjenter, som vid tillfället ionevarit i skrifrummet, ömsom skrikit och stormat, så att vittnet: ej kunnat urskilja om Jäderin oqvädat mnågon;l men viltnet hade hört honom säga till uppsyningsmannen Baalack, att denne skuile se efter Odin, hvarjemte vittnet slutligen erinrade sig, att Jäderin yttrat ordet fähund, vittnet visste ej åt hvem. Tit. Hervan framställde den frågan, om. Ågren vid tillfället sofvit eller varit Vaken, då han, som illstädesvarit vid det af flera vittnen omvittnade uppträdet, hade sig derom så obetydligt bekant. Rättens ordförande fann denna fråga mindre lämplig. 8:0 Lifbeväringskorporalen Ahlgren hade ej någon upplysning att meddela uti ifrågavarande sak.!i UREA DEN BRN PRE se ST FEAR OEI ort KITE