Aftonbladet – 3 februari 1846, sida 2

hemta kunskap om derstädes brukliga ängsvattningsmethoden, men ännu icke medhunnit att nöfver sina iakttagelsar under sagde färd afgifva berättelse, hade nu till akademien ingifvit en skrift, m. m. Till hvars och ens bedömande öfverlemnar jag om referenten af akademiens förhandlingar återgifvit sanning eller osanning, då jag efter återkomsten från den utrikes resan våren 41843 för densamma aflemnade redogörelse så tidigt, att den kunde från pag. 143 till 479 införas uti akademiens Handlingar rörande Landtbruket och dess binäringar för föregående året 1842, under titel: Berättelse till Kong!. Landtbruksakademien, angående Angs öfversilning, af O. W. Edman. Till hvar och en med urskiljning och omdöme, hemställer jag äfven om af mig mer kan göras, än att uti berättelsens sista ord anhålla: få återkomma med fullständigare afhandlingar, i händelse akademien så önskar,, hvilket sades för det fall, att det lärda samfund, till hvilket berättelsen afgafs, ej skulle hafva funnit sig tillfredsstäldt med hvad deruti öfverlemnades, som det dock mitte hafva varit, alldenstund ingen önskan om flere eller fullständigare uppgifter försports eller kommit mig tillhanda. Emedan vid alla tillfällen framhålles statens bekostande af resan, ehuru det-nu sednast skedt med den försigtighet, att den uppgifvits endast till Tyskland, vill jag anföra hvad mina enskilda annotationer öfver resekostnaderne visade: att då jag, efter tre månaders vistande på utländsk botten, anlände till sista stationen vid Saxiska gränsen, återstod, förvandladt i svenskt mynt, en riksdaler riksgälds af de 500 svenska riksd:r banko, hvilka staten anslagit till resekostnader. Återstående delen af resan bekostades af egna medel. På berättelsens första sida, pag. 143, förekommer: Sedan ,denna resa fått en större utsträckning, än första planen utstakade, anser jag som en skyldighet, att inför kongl. landtbruksakademien i korthet redogöra för densamma i hela dess vidd m. m., och vändes bladet, så finnes orsaken, hvarför den blef längre än ämnadt var, uti följande ord: Under pherr Patzigs insigtsfulla ledning lärde jag känna dervarande öfversilningsängar och sättet för deras anläggande, men öfvertygad om den ringa användbarhet dervarande methoder kunna finna inom ,mitt fosterland med dess bergiga, omvexlande och ofta oländiga natur, små tillgångar och ringa arbetsstyrka, ansåg jag mig illa hafva motsvarat det förtroende, hvarmed kongl. landtbruksakademien mig hedrat samt allmänhetens rättmätiga anspråk, om jag återvändt för att ensamt lemna upplysning i en method, som väl kan vara god för den lokal, hvarest den är använd, men dock pensidig och ej tillfyllest upplysande i de allmänna principer, som böra ligga till grund för öfversilningsängars anläggande och alltid kunna tilläm)pas, äfven på de mest olikartade lokaler.n Orsaken till referentens uppgift att jag ej afgifvit berättelse, vill jag gissningsvis söka deruti, att min icke är en detaljerad afskrift hvarken af herr Patzigs eller annan författares läroböcker om ängsvattning, utan innehåller, efter mitt kanske origtiga begrepp, bvad berättelsen bör upptaga, nemligen: kritiska åsigter öfver de i åtskilliga europeiske länder. förekommande väsendtligen skiljaktiga methoder för ängsvattning och jemförelser emellan deras olika användbarhet, samt uppgifter om vilkoren för ängsvattningensinförande i Sverige, jemte betraktelser öfver det inflytande ängskulturen i allmänhet kan hafva på dess landtbruk m. m. Och på det hela svenska allmänheten må ega tillfälle bedöma det mer eller mindre värde berättelsen kan ega och det sätt på hvilket den redogjort, anbåller jag få meddela några utdrag, hvartill företrädesvis vid detta tillfälle tages anföranden om det ställe dur jag egentligen bordt erhålla fullständig kännedom om den sak, med hviikem jag söker vara fäderneslandet nyttig. Från sid. 41357 anföres alltså om Öfversilnings-ängarne vid Jannowitz. Godset Jannowitz, som, jemte herr grefve Gersdorffs öfrige egendomar, administreras af herr Patzig, är beläget emellan de små städerne Ortrand och Rulaud i Ober Lausitz. Jordmånen i denna trakt, som uppstått af förvittrad granit, är i allmänhet sandig och håller så mycket j-rnoxid, att, der någon lera förekommer, upptages denna och användes till jernfabrikation vid ortens masugnar. Alfven är kall och våt af underjordiskt vatten, samt håller något mergel. Åkerbruket står på en låg ståndpunkt, serdeles hos allmogen, som ofta med sina dåliga kor bruka den litet gifvande åkern, till producerande af råg, bafra, bohvete och potates. De ej öfversilade ängarne voro usla och gåfvo ett dåligt foder. På Jannowitzs ägor låg, till det mesta omsluten af skog, en ofruktbar sandig jordyta af omkring fyratio tunnlands areal, sex gånger så lång som bred, i sträckning från söder till norr. Genom denna jordrymd flöt från söder en å, sorh, slingrande sig i många krokar, hade vid öfversvämningar vår och höst, format ytan i små kullar och fördjupningar med branta sidor, hvarigenom anläggandet af naturlig öfversilning var omöjlig och konpst-äng måiste byggas. Hr Patzig begagnade då samma byggnadssätt, som af borgmästaren Alb. Dresler emellan åren 4750 och 1780 infördes kring staden Siegen i södra Westphalen, och förskaffade sig derifrån en skicklig ängsbyggare Fredrik Winckler. Under utförandet och fortgåendet af arbetet, hade herr Patzig tillfälle, med en honom egen, ovanlig observationsförmåga, göra många nyttiga rön, samt med bibehållandet af Siegner-byggnadssättets grundkarakter, i flere afseenden förbättra detta och ut