Aftonbladet – 3 februari 1846, sida 2

bilda sin metod ,att förändra ofruktbara länderier i fruktbara ängar,, som titeln på hans lärebok innehåller, och hvaruti undervisningen vid JannoWwitz egentligen bestod. I konstängars byggande, på sätt detta vid Jannowitz verkställdes, var undervisningen fullständig, men mindrefullkomlig om naturliga ängars anläggande, emedan dessa derstädes hede för ringa utsträckning att lemna eleven tillfälle uppöfva sitt omdöme. Äfven meddelas ett sätt att vid flacka ängar höja vattningsrännorne genom uppsättandet af små trekantiga torfvor tätt vid hvarandra på deras kanter, men detta är mindre tjenligt, emedan skador uppstå af betande boskaps tramp och hövagnars bjulspår,: som medföra svåra reparationer. Konstängarnes byggnad är så utförd, att vid södra ändan af ofvannämnde lokal, der ån flyter in, är en damm anlagd, som höjer vattnet lagom för att kunna öfversila alla delar af ängen. Den lilla ån fördes utåt ena sidan i en kanal, som tillika utgjorde efloppsgraf. Tilloppsgrafven är lagd öfver ängens högsta delar. Sänpgeller fall-ängar anlades sedermera om hvarandra, efter lokalens fordringar, så att desse, jemte alla grafvar och rännor, lågo vinkelrätt emot eller paralelt med hvarandra, begränsade af raka linier, som gaf det hela ett ordnadt och städadt utseende, Ängens formerande skedde med spade, hvarvid med noggrannhet iakttogs att matjorden lades ofvanpå den ofruktbara jorden och planeringen skedde med en liten bandbacka efter tätt vid hvarandra utspände snören. Rännornes kanter betäcktes med grästorf, äfvensom ängen, der tillgången det medgaf. Sängarne voro högst femtio alnar långa och tio alnar breda i foten. Fallängarnes höjd rättade sig efter lokalen, afståndet mellan deras bevattningsrännor togs högst tio alnar. Om ängarnes öfversilande är ingentiog att anföra, emedan vattnet, som skulle begagnas, af underliggande mjölnare förnekades och endast högst obetydligt erhölls från en liten bäck och ur några källor i angrängande skogen, hvarmed ängen knappt kunde anfuktas. Af samma orsak kan ej heller uppgifter lemnas om en godset Jannowitz tillhörig naturlig äng af cirka 245 preussiska morgens areal, för längre tid tillbaka anlagd efter ett odugligt byggnadssätt, hvilken låg så förtorkad, att den ej gaf skörd. Vattenbristen torde nu blifva afhjeipt sedan preussiska regeringen i början af detta år fastställt, att ägare till öfversilningsängar hafva rättighet inlösa qvarnar. Höafkastningens qvantitet var svår att bestämma vid Jannowitz, och gaf, till följe af den ofullständiga bevattningen, intet bevisande resultat, som troligen är orsaken hvarför hr Patzig i andra upplagan af sin lärobok ingenting nämner derom. Sid. 467: Vid val emellan olika byggnadssätt för en anläggning bör öfvervägas: 4:0o. Om byggnadsättet bidrager till hushållning med vattnet, och huruvida det gynnar dess förmånliga inflytande på vegetationen. 2:0. Anläggningskostnaderne, och i hvad förhållande afkastningen kommer att stå till dessa. 3:o. Reparationsoch uppsigtskostnaderne, hvilka oftast äro i samma förhållande stora eller små. Ju mindre de äro, desto större värde har byggnadssättet. 4:0o. Om vanliga skördekostnaderne vid ett byggnadssätt ökas, minskas dess värde derigenom. . 3:o. Tillåter ej byggnadssättet att tung boskap betar ängen, sjunker dess värde äfven. Med hänseende till dessa vilkor, torde ett närmare skärskådande af byggnadssätten för hvarje af ofvan beskrifna lokaler vara lämpligt. Dervid är nödigt förutsätta likartad jordmån för alla, äfvensom samma materialier och konstruktion för dammar och luckor. Om vid Siegnereller Jannowitzer-byggnadssättet för konstängar, bevattningsoch afvattningsrännorna hade en ändamålsenlig konstruktion, skulle med de dimensioner, som äro antagae för sängar och fallängar, större hushållnivg med vatten kunna iakttagas och ändå högsta afkastning i foder erhållas, hvilket byggnadssättet för öfrigt befordrar. Anläggningskostnaderne äro här de högsta som nigot byggnadssätt medförer. Herr Patzig upptar dem (i andra upplagan af sin lärobok, utgifven i slutet af 4842) för en morgen från 30 till 90 thaler preussisk courant, och enligt mina observationer närmade sig oftare sednare summan. Detta blir för svenskt tunnland 460 å 480 rdr rgs. Dagsverket är beräknadt till 7. silber groschen, i det närmaste 34 sk. rgs., för hvilket pris det bästa arbetsfolk erhölls i Tyskland. Alltså fordrar hvarje svenskt tunnland 232 till 696 dagsverken, utom anläggandet af dammar och dammluckor, hvilka i dessa beräkningar ej ingå. Underhållskostnaderne äro äfven vid detta byggnadssätt de högsta. Enligt herr Patzigs uppgifter fordras per tunnland till rännornas reparerande årligen 37, dagsverken, uppsyningsmannen utgör 2!V, och för dammar, grafvar och oförutsedde reparationer antar jag ej högt 4; summa 97, dagsverken, eller nära hälften af hvad ett tunnland åker i Sverige, beredt till höstsäd med trädning, gödning, sådd och dikning gemersamt fordrar, som vanligen uppgår till 21 dagsverken och är dyraste kulturen för cerealierne. Om skördekostnaderne äro inga uppgifter att tillgå, men efter de beräkningar jag derföre uppsatt, blifva desse minst en fjerdedel högre än vid vanlig äng, i anseende till de små sängarne och ängarnes brutna yta, svårighet vid höets forslande utan ätt större skador förorsakas, 0. s. V.D Sid. 172: Detta byggnadssätt har äfven ett fel, som hvar och en med någön kännedom i hydrauliken genast inser, nemligen att bevattningsrännorne, som lemna obegagnadt vatten till ängen, ligga ho