Aftonbladet – 2 februari 1846, sida 2

— Landshöfdingen i Westerås, friherre Ridderstolpe, på sista riksdagen en af dem, som yttrade sig mot titelväsendet, har genom Westmanlands läps tidning låtit utgå följande uppmaning till sina korrespondenter, att i bref kalla honom Ni och Eder, hvilken man har skäl att önska måtte finna allmän efterföljd: Till undertecknads Enskilda Correspondenter! Utgående från den öfvertygelse, att hvarje Man af heder bör så handla att hans tankar, ord och gerningar sammanstömma, må det tillåtas mig att, med åberopande af mitt vördsamma yttrande eftermiddagen den 5 September 4844 till Ridderskapets och Adelns protokoll, nu föreslå och utbedja mig af mine enskilde Correspondenter den stilus epistolaris, som antydes af mnedantecknade formulair: Till Landshöfdingen m. m. Friherre Fredric Ridderstolpe! Eder ärade skrifvelse af den — — har jag den — — fått emottaga. Med anledning af dess innehåll, får jag äran försäkra, att allt hvad Ni eller någon annan må föreslå till allmän nytta, skall af mig med värma omfattas. Sedan Ni förklarat Er, såsom ett vänskapsprof anse begagnandet af pronomina Ni och Er, finner jag detta för mig vara en vänskapspligt, väl inseende att ingen annan, än Ni, äger att bedömma hvad som är Er angenämt eller ej. (Datum.) Vänskapsfullt N. N) Må de inbitna fördomarnas förfäktare förlåta mig, att hafva, i min ringa mån sträfyvat att till mitt vackra modersmål inlotsa en, för Samtalet, Brefväxlingen, Poesien och Musiken, lika behöflig som tidsenlig enkelhet. Mina efterlefvande skola komma att sakna anledning att säga: Ridderstolpen var ej stort bättre än den stolpen, som, nedgräfd vid vägskillnaden, utvisar vägen, utan att sjelf derå kunna taga det minsta steg. Westerås den 1:sta Januari 1846. Fredr io Ridderstolpe.