OCKSÅ ETT ;THORSDAGSBREF. Gamle Bekanten! Långt för detta hade j2g bordt aflägga min tacksägelse för flere älskvärda skrifvelser, hvilka tid efter annan och nu sednast några gånger genom tidningen Dagen kommit mig tillhanda, och jag erkänner så mycket heldre min stora försummelse härutinnan, som redan långt öfver ett år förflutit sedan du benäget ihågkom mig med ditt åttonde brefr, utan att jag ännu hunnit till det första. Vid så mycken godhet vore jag verkligen förlägen om en anledning till ursäkt, om jag icke lyckligtvis sett att du då och då sjelf erinrat allmänheten, alt jag har åtskilliga bestyr med stearinljus och svafvelsyra, hvarföre jag hoppas att du accepterar detta såsom ett giltigt förhinder i vår enskilda korrespondens. Imedlertid har jag nu, i åtskilliga förfrågningar, som du gjort mig genom Dagen, flera serskilda anledningar att gripa mig an, och för att bespara dig besväret att belasta Portföljen eller någon annan af dina skrifter med mitt brefs införande derstädes, sätter jag det genast in i Aftonbladet, då jag vet att du i alla fall är en vän af detta slags offentlighet. Det får väl sålunda icke genast rang och värdighet af ett phistoriskt dokument, men kan måhända i alla fall, som den gamla biblioteksvaktmästaren sade, efter hundra år blifva ett manuskript. Du vet likasom jag, gamle bekante, att en af de omständigheter, hvilka legat Aftonbladet mycket om hjertat alltsedan den nya tidningen Dagen började visa sig i det allmänna, har varit EET SY EYDEERSSRET ITIS SES SE SE PR RO TE SERENA AENEREEEEE