Aftonbladet – 29 januari 1846, sida 2

RTR TEE EEE —L——————— HA deras läppar möttes för första gången, beseglande det eviga förbundet. Tag henne! sade Ismael, läggande dottrens band i ynglingens. Himlen skall förläna henne styrka att möta nya öden, och den Högstes hand har synbarligen tillfört dig denna flicka, detta sköna bjerta; snart skall den arma behöfva en beskyddar e.n Räddningen hade kommit i rätter tid. Stormen förnyade sig med häftighet — och Victor bade ej förr träffat anstalter till de räddades transporterande, än skeppsvraket brast sönder. Obetydligt af lasten fördes i land; allt sjönk eller drefs ut i det vida, uppslukande hafvet. Ankomne till staden, besörjde Victor om sina dyra vänners boning och vård. Det var så mycket mer nödigt, som det snart visade sig, att Ismael var angripen af en elakartad feber, hvilken då härjade i Algier. Oaktadt en skicklig läkares alla bemödanden och dottrens ömmaste vård, var det ej möjligt att rädda den ädle gamles lif. Han dog åtta dagar efter återkomsten. Några ögonblick innan hans öga brast, hade han ytterligare välsignat de unga och anförtrott åt ynglingen den numera faderlösa dottren. Äfven hade han i hans hand ötfverlemnat ett dokument, innehållande anvisning på en högst betydlig summa, sora ban egde insatt bos en bankir i Algier. Så snart Ismaels stoft var nedsatt i jorden, förde Victor den sörjande dottren till ett fruntimmer af sina bekanta, maka till en fransysk civilembetsman. Af denna emottogs hon med moderlig ömhet, och knappt hade några veckor förlidit, förr än samtalsämnet i hela Algier var den unga afri