Aftonbladet – 28 januari 1846, sida 2

en obetänksamhet, som Victor framdeles skulle ångra och tillade slutligen, att tjensten icke tillät att. han ännu på några månader finge återvända till Frankrike. Till dess borde V.ctor innehålla med sin definitiva afskedsansökning. Vietor ingick på detta sednare, för att ej såra sin högt värderade chef, och skyndade genast till Ismael och Rebecka, för alt underrätta dem om utgången. Victor träffade dem i ett litet hus, der de bodde, nära porten Bab Azun, just då en sqvadron af hans regemente uppställde sig på den fria platsen der utanför, för att afgå på en expedition. Så snart den unge mannen meddelat Israeliten och hans dotter samtalet med guvernören och öfversten, skyndade han ut, för att helsa på sina kamrater och äfven underrätta dem om sitt fattade beslut. Officersrne blefvo på det gladaste öfverraskade, att återse den för död ansedde kamraten. Victor dAsses var för sin tapperhet, äilskvärda väsende och ädla karakter, värderad af de äldre krigarne och af de yngre älskad som en bror. Alla armar öppnade sig för att emottaga honom och man hade så mycket att berätta hvarandra. Man talade ora de sednaste händelserna, men ännu mer om dem som skulle inträff., och då den med ärr och hederstecken prydde sqvadronschefen kommenderade marsch hade Victor icke hunnit meddela kamraterne, att han ämnade lemna regementet. Hans bjerta slog varmt, då han hörde:de vanliga kommandoorden, hörde den, under fientliga kulors hvinande, så kära trumpeten, och aldrig hade ett detaschements aftåg hos honom väckt sådane känslor, som nu, då han snart skulle skilja sig från den stora krigarfamiljen, som blifvit honom så kär och dyrbar. Så länge han såg en fjäderbuske hvifta, en sabel skina, blickade han efter de aftågande; sedan störtade han åter in det lilla huset. Victor fann Rebecka stående vid fönstret, och det var uppenbart att hon sett den förefallande scenen... Hon betraktade ynglingens sköna drag allvarligt och med stor uppmärksambet. Victor var förvirrad, han sökte, så mycket han kunde, dölja den rörelse, hvari