Aftonbladet – 28 januari 1846, sida 2

vid formerna, proportionerna, uttrycken. Men efter det han såsom läraktig skolgosse af henne inhämtat undervisning, fattar han det högmodiga beslutet att öfverträffa henne. Och han öfverträffar henne, genom att samla i ett de skönheter, som naturen icke någonsin bjuder bonom förenade i en och samma modell. Konstuären behöfver när han danar, och åskådaren när han dömmer: den förre ej endast modell, den sednare ej blott ögon; men båda en fin urskiljning om de minsta förändringar i skapnad, i förhållande, i ställning, i bisaker, i egendomlighet, i uttryck. Konsten uppfanns och fulländades icke heller af samma man, utan är en småningom på lifstider utbildad förmåga, der erfarenhet och lyckade steg framåt måste tagas vill råds, måste hämtas från föregångare. Konstnären behöfver således se konstverk för att inviga sig. Och hans olycka är att hafva domare som ej känna de skönheter han framställer för dem. Sjelfva Raffaello da Urbino klagar, i ett bref till grefve Baldassar Castiglione, sålunda: För att måla en vacker, behöfde jag se flere vackra; med vilkor att Ed. Exc. vore med mig att göra urval af det bästa. Men som det är brist (hungersnöd) både på goda domare och på vackra qvinnor, så betjenar jag mig af en viss id som kommer mig i sinnet. Om denna har inom sig något förträffligt af konsten, vet jag ej; men mycket anstränger jag mig att så skall varan. ?) Konstnärens domare må, för att uppfylla sitt kall, icke vara rå och ovetande om konstsaker. Hans beskyddare skada honom, om de ej kuana urskilja, eller om de blott hålla af konsten, men föga begripa henne, och föga akta henne. Alltså för konsten sjelf och dess uppkomst är det oundvikligen nödvändigt, att icke allenast konstnären, men allmänheten må kunna beqvämligen och ofta se och granska konstens skatter. Horatius har sagt: Scribendi recte, sapere est principium et fons. Milizia har tillagt: sapere är icke endast ett specifiecum för att skrifva väl, det är ett universalmedel för att tala, för att höra, för att se, och för att göra allt vårt förehafvande. Man kommer till att veta se genom alt lära se; och för att lära en sak, af hvad slag som helst, behöves allraförst förvärfva sig ett klart och tydligt begrepp om dess väsen, dess medel, dess ändamål, och derpå betrakta, undersöka och jemföra naturens och konsternas verk., Man har hos oss yttrat, med anledning af vårt tillämnade nationalmuseum patt ett Jupiters hufvud i närheten af ett Jupiter Stators tempel kan väga mycket, men att det förflyttadt till Lappmarken öfvergår till en blott kuriositet, oca : att ett folk, som för sina reela bildningsanstalter bar så mycket ogjordt, icke får, icke bör med liknöjdhet åse, att det nöd-; vändiga åsidosättes, under det att föremål för njutningen, nöjet, fåfängan och prakten, utan betänkande understödes med hvilka summor, som heldst begäres.n Aro då den klassiska konstens al.-ter här blott kuriositet? Aro de blott föremål för njutningen, nöjet, fåfängan och prakten,? Nej! Konsten har ett högre ändamål, än att endast behaga. Blommorna äro till, endast för frukten. Ögonfägnaden är blott ett medel, men ändamålet ligger djupare. Sjelfva Spartanerna bådo ju: att Gudarne, jemte det goda äfven måtte förläna dem det sköna.n Eonsten skiljer sig aldrig från moralen. Hon är ej annat än en samling af mönster, af iakttagelser, af omdömen, som lemma vexelvis kraft och ljus för att leda förståndet. ! Tusende bevis styrka att sedernas förfall följer konstens undergång. Den bildande konsten 2) pPer dipingere una bella mi bisognerebbe piu belle; con questa condizione che V. S. si trovasse meco a far scelta del meglio. Ma essendo carestia e de buoni giudicj e di belle donne, io mi servo di certa idea che mi viene alla mento. Se questa in så ha alcuna eccellenza darte, io non so; ben mi affatico di averla. Hos Algarotlli Saggio sulla pitturan. RR